- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
398

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där med ena vingen hängande, hufvudet på sned och
sakta hackande med näbben på sjöstöfvclskaftet. Han
böjde sig ner och strök fågeln öfver ryggen, vände sig
sedan till fostersonen och sade med grumlig stämma:

»Inte ska vi stå här nere på bron!»

Därmed gick han upp till stugan, fostersonen följde
långsamt efter, och Pelle hoppade på sned bakom dem
båda.

»Hur länge har du suttit inne?» frågade Mattias,
sedan han satt sig på sin gamla trästol.

»Tre månader, far!» svarade fostersonen utan att
se upp.

»Hvad gjorde du då?» fortfor gubben efter en god
stunds tystnad.

»Tog ur lådan, far!» blef svaret.

»Det va’ inte precist det du lofte mej, när jag

skaffa’ dej dit!»

»Jag vet det nog, far! Jag har burit mig uselt åt
och ni kan väl aldrig i lifvet förlåta mig?»

»Det blir en sak för sej, det! Det va’ väl någon
som narra, dej, kan jag tänka! Var det någe’ kvinnfolk?»

»Nej, det var ingen som narrade mig! Jag har

ingen annan att skylla på än mig själf! Men ni skulle
aldrig ha skaffat mig dit, far! Det är hundgöra om
hvardagarna och latmansgöra om söndagarna, och så vill
man inte vara sämre än andra, och så ligger frestelsen

så nära till hands .. . och så . .. och så . ..»

Här slog han händerna för ansiktet och brast ut i
hejdlös gråt, under det han kastade sig ner på golfvet
bredvid gubbens nätbinda och snyftade:

»Gud i himmelens tron, att jag skulle komma hem
igen på det här viset!»

»Du kunde ha* kummi’ sämre,» sade Mattias efter
en stund och försökte få honom att stiga upp; »om du
tyckte att det inte va’ någonting te’ gråta för! Nu kan
det väl bli folk åf dej igen, för så länge taljan ä’ mjuk,
så kan man splitsana, sa’ kajutvakten när han bröt
armen åf sej! Men hvad tänker du nu göra?»

»Ge’ mig af ut på sjön! Det ville jag som liten
pojke och det vill jag än! Där skall det bli’ karl af
mig, far, det lofvar jag er!» svarade fostersonen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free