Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styresmannens personliga sympatier eller antipatier,
och att derför de olika regeringarne haft de mest
olika tendenser. Vid en teater om någonsin, skall
grundsatsen vara bestående oberoende af personen, och icke
som här varit fallet, underordnas de olika individer
söm kunna komma att ställas i spetsen för verket.
Här gäller om någonsin: ”konungen är död — lefve
konungenP Hvad blir annars följden? Jo, att det
hela får något ambulatoriskt, något vacklande och
osäkert, som till stort mehn för konsten öfverallt
framträder och förlamar de i många fall aktningsvärda
ansträngningar, som kunna göras för att upprätthålla
teaterns värde som konstanstalt, och som ett af de
vigtigaste bildningsmedlen för nationen.
Baron Bonde var i åtskilliga afseenden, och
isynnerhet vid hastigt påseende, en ganska god
teaterdirektör, men han betraktade under sitt chefskap
saken något för mycket ur den förfinade, tillåtom oss
att säga det, något blaserade ”high-life” mannens
synpunkt. Han lade isynnerhet vigt vid att blända och
förvåna — derför dessa kostsamma och lysande
uppsättningar af de stora operorna, som haft det onda
med sig, att de vänjt publiken vid en yttre glans utan
motsvarande inre kärna — ty aktionen blef icke
sannare, sången icke varmare och mera dramatisk derför
att kostymen lyste af förut okänd pragt — tvertom,
för de mera tänkandes blickar framstod den inre
tomheten så mycket klarare och sorgligare bredvid de af
snillets pensel framtrollade dekorationerna. Baron
Bonde, trogen sin åsigt, att den sjunkande konsten
borde upprätthållas genom artificiella medel, och,
med-gifvom det, inseende att han icke med hopp om seger
skulle kunna strida mot långvariga ovanor och
inrotade missbruk, gjorde vidare hufvudstadens publik
bekant med ett par af utlandets större förmågor i
ly-risk-dramatisk väg, sångaren Ander och sångerskan
Dustmann-Meyer, och dessa personers egenskap af
främlingar medförde ett nytt ondt för vår inhemska
dramatiska konst, och nedsatte ganska djupt vår scens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
