Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdighet, på samma gång som det var en grym
förolämpning mot vårt språk att gifva oss denna andliga
sillsalat af tysk-svenska duetter och
emsemble-styc-ken. Det är visst sannt, att sådant händt förut, att
M:lle Normanni och Fru Romani också voro
utländ-skor, och att Herr Rademacher en hel vinter sjöng
tyska, liksom Herr Richard förut gjort det, men
saken är genom dessa exempel endast belyst, den kan
icke forsvaras.
Men, säger man, det fanns ju intet annat sätt
att låta oss få höra t. ex. den utmärkte tenoren
Ander. Jo, det fanns ett annat fält på hvilket han
kunnat uppträda, nemligen conserten, och der hade en
dylik förebråelse varit obefogad. Men att gifva en
hel opera i sådan besynnerlig rococo-stil, det är och
blir ovillkorligen att forskämma publikens redan förut
skäligt klena estetiska omdöme, det är att lemna
porten öppen för virtuositeten, den farligaste kräfta på
en teaters konstnärliga anseende, på samma gång som
det är onödigt i ett så ”sjungande” land som Sverige.
Baron Bonde erkände öppet att han icke förstod
sig på det reciterande dramat, att operan var den
enda dramatiska form, för hvilken han hyste någöt
varmare intresse. Den närmaste följden af allt detta blef
helt naturligt, att den dramatiska scenen under hans
styrelse i väsendtlig mån försummades, och att den
till största delen arbetade på utländska paradstycken
sådana som Svarta doktorn, Jane Eyre och
Benve-nuto Cellini, m. fl. dem jag nu för tillfället icke vidare
kommer ihåg. Således äfven på detta fält, det
onaturliga, det uppstyltade, och framför allt, det
osvenska. Men denne direktörs största fel var dock det
lätta sätt, på hvilket han uppfattade sin uppgift, —
den fine verldsmannens nonchalans vidlådde hans
teatraliska styrelse och tryckte på hans verksamhet en
stämpel af effektsökeri, af brist på högre motiver, af
ett visst ”laisser aller” som kan vara ofantligt
älsk-värdt hos gentlemannen, men som alltid blir ett stort
fel hos styresmannen för en teater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
