Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattat det — och i detta fall är skådespelaren
yrkesman, och intet annat. Sluddrar läraren på målet, så
kommer eleven aldrig att tala rent, öfverdrifver
mästarn, så öfverdrifver lärjungen sjelfva hans öfverdrift,
och är mästaren falsk i sin uppfattning, så blir
lärjungen grundfalsk. Detta är en ovillkorlig naturlag,
lika orubblig som den, att de ljusstrålar som
sammanträngas i foken af ett slipadt glas, när de.utkastas
derifrån, intaga en större rymd, ju längre de komma
ifrån fokus, så att det strålknippe som samlades i en
punkt icke så stor som ett knappnålshufvud, några
famnar derifrån kan öfverstråla en hel vägg.
Jag talade nyss om manér, — och detta är ett
fel for hvilket man ofta förebrår skådespelaren, med
orätt om han blott så till vida eger det, att han
ser-skiljer sig från sin omgifnipg, — med rätta om hans
manér blifvit så utprägladt och tagit honom så till
fånga att han alltid är densamme, i hvad drägt och
ställning han än må uppträda. Men just det faktum,
att hvaije serskild teater har sitt eget maner, bevisar
bäst huru ett sådant återverkar från de äldre och till
de yngre, endast genom den dagliga beröringen med
hvarandra. Huru mycket starkare och nödvändigare
måste det icke då återverka ifrån läraren på
lärjungen, såvida dessa stå till hvarandra i det
innerliga förhållande, som deras ömsesidiga ställning
förutsätter?
Jag sade vidare att äfven den störste
skådespelare lärer eleven sitt sätt att uppfatta och återgifva
olika karakterer, och detta är en naturlig följd af
skådespelarekonstens väsende. Hvaije stor skådespelare
är en sådan af naturen, och huru skall han kunna
lära bort kvad han sjelf icke lärt, hvad som låg
helgjutet i hans själ, fastän det kanske slumrade
omedvetet tills en händelse, en tillfällighet kom den inre
kraften att explodera och bryta fram? Hyad han deremot
kan lära bort är den yttre konstfärdighet, som han sjelf
lärt sig att gifva sitt verktyg, det vill säga sitt jag,
men öfverplanterar han den på ett subjekt utan inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
