Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Hjortsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så gravifcetisk och så allvarlig, som om aldrig en
bränvins-plunta funnits till här i verlden.
Hjortsbergs förmåga af att till slående likhet framställa
originella historiska personligheter, bevisas bäst af en händelse
från hans ungdom. Han uppträdde då i en af Kexel från
franskan öfversatt och mycket gifven tvåaktskomedi: »De begge
kammarpagerna», som Fredrik den andre af Preussen. Fastän
han sjelf naturligtvis aldrig sett den märkvärdige mannen,
åter-gaf han honom dock med en så i minsta detalj, i drägt, i
anletsdrag, i sätt och tal och åtbörder förvånande likhet, att en
gammal tysk general från Adolf Fredriks dagar, Zöge von MaDteuffel,
som i sin ungdom tjenat under den store monarken, med tårar i
ögonen från sin plats utropade: »Er ist es ja selbst!» och utom
sig af rörelse och förtjusning rusade upp på scenen för att få
omfamna och tacka den utmärkte skådespelaren, som
lifslef-vande för hans ögon framstälde hans ungdoms hjelte.
Vid ett annat tillfälle då den bekante målaren Hilleström
beklagade sig inför några vänner öfver att han icke lyckats taga
något verkligt tillförlitligt porträtt af den då aflidne Karl Michael
Bellman, utbrast Lars Hjortsberg plötsligt: »Vill du måla
Bellman? Det skall du få, jag är litet trollkarl, och jag skall
laga att han kommer och sitter för dig». Hilleström
skrattade och tog hela saken för ett gyckel. Men ett par dagar
derefter, när målaren sitter i sin atelier tillsammans med ett
par af sina förtroliga vänner, klappar det på dörren; på
Hille-ströms uppmaning: »Stig in!» öppnas den långsamt, och till
de innevarandes gränslösa bestörtning och häpnad inträder
Bellman med cittran under kappan, som han plägade gå och
~ stå här i lifvet.
»Måla mig nu!» — sade han med Bellmans vanliga, något
hektiska stämma, — »men låt det gå fort, jag har litet brådtom».
— Sedan den första bestörtningen lagt sig något, målade Hille-
2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
