Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Hjortsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och njutit af hans skapelser på olika skådeplatser, och många
funnos ännu som mindes honom den ödesdigra novemberaftonen
1825, då han med ett lugn och en sinnesnärvaro som voro
öfver alt beröm, mellan fjerde och femte akterna af den gamla
dramen »Redlighetens seger öfver förtalet», för öppen ridå steg
fram på den gamla Arsenalens tiljor och tillkännagaf for
publiken att eld utbrutit inom teaterhuset. Det brann redan
under golfvet, på hvilket han stod när han framförde sitt
till-kännagifvande; men så väl visste han beherska sig, så säkert
var hans uppträdande, att publiken i största lugn aflägsnade
sig, för att sedan, när den väl utkommit på det nuvarande
Karl XII:s torg, se lågorna slå ut genom tornfönstren.
Ännu en gång, och detta den sista, skulle allmänheten få
återse sin gunstling från scenen, det var den 29:de December
1842. Från Nyköping, der han under de senare åren slagit sig
ned för att hos en af sina söner njuta af ett väl förtjent lugn
under sina sista lefnadsdagar, kom han in till hufvudstaden för att
biträda på sin sonhustrus, den då för sin bländande skönhet och
sitt varma, behagfulla uppträdande bekanta Fanny Hjortsbergs,
sedan Vesterdahls, recett. Han spelade då en af sina många
triumfroler, Winbergs i Bildhuggaren, och publiken emottog den
alltid saknade, den hittills icke ersatte, veteranen med ett jubel
utan like. Hans framställning af den gamle Bacchibrodem
var lefvande, sann och strålande af humor som i hans bästa
dagar, och jag minnes ännu med hvilken andlös
uppmärksamhet jag från min gamla vanliga vrå i första kulissen, der
Mo-thander den tiden huserade med sina oljelampor, följde den
ovanliga uppenbarelsen, som gjorde ett djupt, ja nästan
outplånligt intryck på femtonåringen.
Året derpå, den 8:de Juli afled Lars Hjortsberg i
Nyköping, på hvars kyrkogård han ligger begrafven, och der en
enkel minnesvård utvisar vår störste skådespelares sista
hvilostad. De yttre utmärkelser som den tiden stodo till buds för
en skådespelare, hade han vunnit, han hade blifvit både
hof-sekreterare och hofintendent, svenska akademien hade 1823
tilldelat honom sin stora guldmedalj, »som bevis af dess
aktning», och ordenssällskapet Par Bricoll, hvars stormästare han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
