Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Hjortsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var under många år, lät måla hans porträtt som ännu i dag
vid de stora högtiderna pryder festsalens vägg vid sidan af
presidenten Vesterstrands, som der blef hans efterträdare.
Både kungliga och den då nyupprättade Nya teatern
firade hans minne genom festrepresentationer, vid hvilka
sär-skildt författade stycken uppfördes, och hans byst bekransades.
Den 22:dre November 1872 firades hundrade årsdagen af
hans födelse på Stora teatern med en festrepresentatiou, vid
hvilken först en prolog framsades, och sedan Glucks »Ifigenia
i Aulis» uppfördes.
Hans bästa eftermäle ligger dock i den stora popularitet
som hittills omgifvit och som for många tider skall omgifva
hans namn. Han bildade icke någon skola i strängare mening,
det är sant; ingen tradition efter den store skådespelaren har
öfvergått till efterverlden; sedan sonens och den utmärkte,
mycket användbare Lars Kinmanssons dagar, finnes det ingen af
våra skådespelare som spelar så som han; men så äro
uppgifterna nu också helt annorlunda än då, och tekniken har i följe
deraf också blifvit en annan. Det låg öfver det förra
århundradets menniskor, bland hvilka Lars Hjortsberg växte upp
och tog sina första intryck, en prägel af egendomlig smidighet,
som icke har någon motsvarighet i vår tid. Den kvicka
konversationen, den dansande gången, den oefterhärmliga åtbörd
med hvilken den trehörniga hatten kastades upp under venstra
armen, det utsökta behag med hvilket man ur fickan upptog
den emaljerade dosan med bonbons eller snus, det sätt hvarpå
man knäppte bort lemningarne af den lilla prisen från det
fladdrande bröstkråset, den lediga svängningen på klacken eller
det sätt hvarpå man mellan högra handens fingrar bar den
långa käppen, — alt detta fordrade ett helt annat sätt att gå,
stå, skicka sig och vara än hvad som är fallet nu, i
fadermör-dames, de långa pantalongernas, skortenshattames och
tumyrer-nas jemnstrukna och affarsupptagna tid.
Och perukstilens cirklade elegans fortlefde ännu länge i
vårt århundrade. De äldre af oss minnas ännu från
trettiotalet en och annan gengångare från 18:de seklets slut eller
det 19:des begynnelse, gengångare med piskperuker, knäbyxor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
