Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria Charlotta Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon att ånyo taga anställning vid kungliga teatern, der hon
denna gång stannade till 1842, då hon ånyo tog afsked derifrån.
Under denna senare anställning derstädes, fann hon sitt
rätta verksamhetfält, och utvecklade sin rika begåfning till ett
konstnärskap af sällspord fulländning. Hennes elegans i
uppträdandet, hennes styrka i den pointerade repliken, hennes måtta
och frihet från all öfverdrift, hennes samvetsgranna utarbetande
af alla uppgiftens nyanser och skiftningar, åstadkommo ett helt
af den mest sanna och mest spirituella framställning som
kanske någon scen haft att uppvisa. Under denna tid gjorde
hon tvenne studieresor till Paris, och medförde derifrån rika
skördar af erfarenhet och nya synvidder för det fält, på
hvil-ket hon var starkast, den fina komediens. Det var nu hon
uppträdde som Hertiginnan af Marlborough i Scribes komedi
»Ett glas vatten» och i denna mycket fordrande roll var i
synnerhet hennes framställning af den berömda scenen i 4:de
aktens slut, då hon skall frambära vattenglaset till drottningen,
och utom sig af harm, förbittring och svartsjuka, slår ut det
på den sittande drottningens klädning, ett mästerstycke af
skådespelarkonst som ingen svensk skådespelerska gjort henne
efter. För första gången under hela stycket kom nu den
in-triganta Sarah Curchills rätta natur i dagen; en lidelsefull,
lågsinnad och hänsynslös kvinna bröt fram ur den fina
hertiginnans konventionella omhölje, och blixtrande skarp som denna
blänkdager öfver den inre menniskan var, tände den också
plötsligt och oväntadt som en blixt. Det var inga
teateråt-häfvor, inga ljungande ord med konstlade modulationer;
stämman var låg, stammande och afbruten, gången stel och
stapplande, blicken förtärande hatfull, och man såg huru den stolta
ränksmiderskan, som ett ögonblick förlorat väldet öfver sig
sjelf, försökte, ehuru fåfängt, att haka sig fast vid sin sedan
många år inlärda förställningskonst, så som den drunknande
griper fast i ett halmstrå.
Som Katarina den 2:dra i Charlotte Birch-Pfeiffers
effektrika skådespel »Gunstlingen», hade hon en annan af sina
triumfroller, och den trots alla sina fel, dock i mycket stora och
glänsande kejsarinnan, fick i hennes gestalt ett majestät, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
