Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
full pension, och efter allt hvad man kunde döma, var således
vid 33 års ålder en lysande konstnärsbana afbruten och vår
skådeplats beröfvad en af sina förnämsta prydnader. Så blef
det också, för den kungliga skådeplatsen, och det i 22 år; men
till lycka för vår svenska skådespelarkonst, visste Torsslow att
segra öfver sitt oblida öde och till och med att vända det till
sin fördel. Med en sällspord ihärdighet arbetade han under
nära tvenne år uppå att så mycket som möjligt utplåna spåren
af den olycka som träffat honom, och det lyckades honom
slutligen att visa den förvånade verlden något hittills osedt både i
vårt land och andra — en låghalt skådespelare, som trots detta
lyte steg upp till höjden af sin konst, och som, sedan han nu
måste lägga band på sin kroppsliga liflighet, allt mera
utvecklade sin själs och sitt eldiga snilles alla resurser, för att blifva
hvad han under detta andra skede af sitt konstnärslif utan
gensägelse var: vår förnämste karaktärsskådespelare.
För hvar och en som haft något tillfälle att se Torsslow
i det enskilda lifvet, att gifva akt på det mödosamma sätt
hvarpå han då rörde sig, den räddsla och försigtighet hvartill
han tvangs af sitt illa misshandlade venstra ben, som vid minsta
oförsigtiga rörelse var färdigt att svika honom på nytt, var det
någonting i hög grad förvånande att se den ledighet han
utvecklade på scenen, den i sanning nästan omärkliga haltning,
hvaraf han der besvärades och som serskildt i många roller
lade nästan ett plus till den finess, den skärpa, den mästerliga
åskådlighet, hvarmed han framstälde sina skapelser. Men ganska
få af dem, som derute från den fullsatta salongen följde hans
rikt nyanserade, snilleblixtrande spel, kunde ana hvilken möda
denna obesvärade hållning, detta eleganta och distinguerade
framträdande kostade honom, och huru ofta han i den tidens
ganska tumultuariska effektstycken måste vara noga på sin vakt,
för att icke återigen råka ut för en ny olycka, som då utan
allt tvifvel hade blifvit ohjelplig.
När Torsslow 1835 öfvertog ledningen af De Broenska
teatern på Djurgården, då inrymd i den gamla fula trädladan
som först i vår tid lemnat rum för en tidsenligare byggnad,
hvilken dock ligger närmare Skansberget än den förra, började
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
