Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dermed en i hög grad vigtig och blomstrande tidrymd for vår
dramatiska konst. Det var på denna i högsta mått blygsamma
skådeplats, som han ända till 1843, hvaije sommar — ty
enligt grundläggarens privilegium, fick denna teater endast hållas
öppen mellan l:ste Maj och l:ste Oktober hvaije år —
uppförde och sjelf uppträdde i de förnämsta alstren af den tidens
äldre och nyare dramatiska literatur. Det var der han
förvånade och hänförde sin publik med roller sådana som Strozzi,
Richelieu, Jovial, Michel Perrin, Correggio, Macbeth, Gustaf Wasa;
det var från dess scen han under de bekanta Julidagame 1838,
då hela Stockholm var i rörelse i anledning af den
Crusen-stolpeska högmålsprocessen, utslungade sin djerfva opposition
mot det som föregick, i det han upptog och för fulla hus och
under ett oerhördt jubel spelade v. Maltitz’s lustiga fars
»Pa-skviUet», från hvilken spionen Spurlings bekanta replik: »Inte
resonnera, bara arrestera/» bibehållit sig som ordspråk ända till
våra dagar.
Der spelade han Amalias af Sachsen bekanta komedi
»Onkeln» och utförde sjelf den gamle, hederlige, originelle
onkelns roll, i hvilken han ända till illusion kopierade en den
tiden både för sin skicklighet och sin egendomlighet mycket
bekant läkare och ortoped, som hela Stockholm kände och som
äfven hela Stockholm måste se gå lifslefvande öfver
Djurgårdsteaterns tiljor. Man må säga så mycket man vill, att
framställandet på scenen af kända personligheter icke är tillbörligt, —
och jag medgifver gema att så är, i synnerhet när de
framställas af klåpare, — det säkra är, att Torsslows mästerliga
kopia af den gamle professorn åsågs med lika mycket nöje af
originalet sjelft, som af den öfriga publiken, och skådespelarens
dristiga företag störde icke på ringaste sätt den gamla
vänskapen mellan de båda personligheterna. Vid ett annat tillfälle
utförde Torsslow en imitation, som icke var fullt så oskyldig,
och som, huru mästerligt äfven den var gjord, likväl
framkallade mycket och rättvist ogillande.
Det var, när han den 10:de Mars 1842 på teatern i
Kir-steinska huset, som jesuiten »Judacin» i Ducanges och
Pixeré-courts treaktsdrama »Jesuiten» kopierade den då i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
