Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par år förut uppgifvit idén till ett komiskt-fantastiskt
ny-årsskämt i 1 akt, kalladt En nyårsnattsdröm, hvilket sedan
utarbetades af författaren till dessa anteckningar, och
öfver-arbetades samt förseddeä med tillägg och ändringar af August
Blanche. Äfven skref han 1852 en Epilog till Skådespelarens
sista roll, komedi i 3 akter af Kaiser, och som uppfördes på
Mindre teatern den 14 januari 1852. Detta var den synliga
frukten af hans skriftställarskap, men det är bekant att han
skref mycket mera än så, fastän han, sjelfkritisk i högsta grad,
icke ville öfverlemna det åt offentligheten. Det på kgl. stora
teatern den 7:de Mars 1859 uppförda skådespelet i 5 akter,
»Marlborvugh och Jacobiterna» ansågs allmänt hafva honom till,
om icke ensam författare, dock medarbetare, och det sätt,
hvarpå den sluge partigangarens karaktär här var framstäld, gör
det ganska sannolikt att så verkligen var fallet. Hade
nämligen stycket för öfrigt hållit sig i jemnhöjd dermed, så är det
säkert att dess mottagande skulle blifvit bättre än hvad det
nu blef, ty trots det utmärkta sätt, hvarpå John Churchills roll
utfördes af Torsslow sjelf, kunde stycket likväl icke uppföras
mera än fyra gånger, något som likväl icke den tiden var så
serdeles ovanligt. De stora framgångarne på 50 och 100
representationer i följd, tillhöra hos oss i allmänhet och med få
undantag en senare tid, då publiken blifvit talrikare och
teaterbesöken allmännare än förut.
Men redan långt förut hade Torsslow uppträdt som
författare, och väckt uppseende som sådan. Det var när han den
29:de April 1837 skref sitt mycket omtalade bref till Emelie
Högqvist, sedan han sett henne uppträda som Ophelia i
Hamlet. Detta bref är så karakteristiskt för författaren och hans
åskådningssätt, målar honom så skarpt i hela hans varma
konstkärlek och hela hans egendomlighet, att jag tager mig friheten
att här meddela detsamma, öfvertygad om att ingen skall läsa
det utan lifligaste intresse:
»Mademoiselle! Jag är, som ni vet, gift och halt; ni
be-höfver således ej frukta att jag med min skrifvelse har för
af-sigt att öka mängden af de ömma insinuationer ni utan tvifvel
redan till mättnad emottagit. Existerade ej dessa båda om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
