Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gryende talang beståndande, men denna senare deremot,
ensam tillräcklig att förvandla loford till sann ära.
Medan vi nu språka så här förtroligt och oss emellan —
vill ni väl tillåta mig en ringa anmärkning? — »Åhja, menar
ni, jag har redan fått vidkännas mycket, litet mer eller mindre
betyder ej stort». Jag antager ert svar såsom god t mynt, och
böijar med att fråga: trör ni ej att versen om Robin skulle
göra ännu mera effekt, vara ännu sublimare och tränga ännu
djupare till själen, om den afsjöngs med en vansinnigs
vacklande och osäkra stämma, i stället för M:lle Högqvists
bemödande att sjunga vackert? — mig förefaller det så, som om
Ophelia mindre sjöng än trodde sig sjunga. Förstår ni, — då
ni är så ypperlig för resten, tycker jag att ingenting bör saknas,
och derför gör jag denna lilla anmärkning, hvars riktighet eller
oriktighet jag för öfrigt lemnar till ert eget afgörande.
Den upprigtigaste mening kan förtydas; jag vet det både
af berättelse och egen erfarenhet. Man skulle kunna säga att
jag, för vissa afsigters skull, tillskrifvit er detta. Derför, min
goda mamselle Högqvist, för att bespara mig en sådan
humi-liation, kunde ni ju låta detta bref förblifva en sak emellan
er och mig; ty nog känner ni mig så mycket, att ni ej anser
mig gå några hala insinuations vägar, och dessutom tycker jag
att tendensen i mitt bref — min stolthet oberäknad — är i
föga harmoni med slika afsigter. Tro dock ej att jag rädes
säga allt det ofvanstående äfven på öppet torg. — O, nej.
Så tänker jag, och tänker, efter min öfvertygelse rätt. Men
icke yttrar jag mig sålunda utan att vara utmanad; ty de
vandrande riddare, som gå omkring och hämma ondt blott för
framgången af det goda, äro idel dumma Don Quixoter.
En vigtig sak innan jag slutar, och hvilken ni bör lägga
på minnet! Finner ni i mina ord ett anstötligt förhäfvande, så
är felet i mitt sätt — icke i mitt uppsåt Välmeningen
uttrycker sig olika hos olika menniskor, men är icke desto mindre
välmening; och högre sträcka sig icke mina pretentioner, om
icke till den förut omnämda kärleken till yrket, som också
torde få blifva den syndabock på hvilken det osöta i min
skrif-velse bör kastas. Jag tröstar mig emellertid dermed, att då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
