Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ju möjligt, och för öfrigt ganska naturligt, att de äfven
fingo litet af den köld, af den afmätta stelhet, som alltid
ansetts tillhöra den verldsliga högheten; men det länder den
upp-burne skådespelaren till heder att han, hvars hela utveckling
och skaplynne fått sin rigtning och sin färg af en förgången
tids smak, ännu på ålderdomens gräns kunde kasta bort togan,
stiga ned från kothurnen och i det borgerliga dramat och
nutidskomedien tillkämpa sig en smidighet och en finess i
repliken, som många af de unga artisterna hade kunnat taga till
mönster.
Nils Vilhelm Almlöf var i alla afseenden den svenska
teaterns representative man, vare sig att man ser honom endast
i egenskap af skådespelare eller tager i betraktande huru han
som enskild medborgare visste att i en tid, då skådespelaren ännu
ansågs som en sorts paria i samhället, — en visserligen mycket
firad, mycket smickrad .och gerna sedd, men också i allt hvad
som icke rörde hans konst lika gerna öfver axeln sedd
personlighet, som man var till hälften rädd, till hälften intresserad för,
— taga både sin enskilda och sin konstnärliga värdighet i akt.
Som skådespelare åtnjöt han den sällsynta hedern att år 1828,
genom ett kungligt bref, af statsmedel blifva tilldelad ett
rese-understöd af 1,500 riksdaler, hvaijemte han till detta af Karl
Johan personligen fick ett särskildt bidrag som gjorde det
möjligt för honom att en längre tid uppehålla sig i Paris för
idkande af dramatiska studier. På fyrtionde årsdagen af hans
inträde vid teatern, utnämndes han till riddare af Vasaorden
och bröt äfven här vid lag isen, såsom varande den förste
svenske skådespelare som på detta sätt erhållit ett yttre erkännande
af sin talang.
Man må nu för öfrigt hysa hvilken åsigt som helst om
värdet eller gagnet af dylika utmärkelser, hvilka, då de en gång
finnas och blifvit accepterade af den allmänna meningen, mindre
kanske utöfva något inflytande då de bäras än då de saknas, —
det säkra är, att på en ståtligare gestalt och utanpå ett
redbarare bröst har väl sällan Vasaordens kors burits, än när det
vid festliga samkväm och i de högsta kretsar bars af Nils
Vilhelm Almlöf. Det var i hela hans yttre personlighet något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
