Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aristokratiskt, — detta taget i dess bästa betydelse, ty det var
icke något högdraget och borneradt, — det var något af Lears
»hvaije tum en konung» i hans väsende, och det är så ytterst
betecknande for hans åsigt om att det högt uppsatta här i
verlden borde ega äfven det yttre majestätets berättigande, det
svar han en dag gaf en af sina kamrater, då han utanför
dramatiska teatern - såg denne hälsa mycket vördnadsfullt på
en liten, framåtlutad person som skyndade forbi med hastiga steg.
— Hvem var det der, som du helsade på? — frågade
Almlöf, i det han såg efter den fbrbiskyndande.
— Det var finansministern — svarade den tillfrågade.
— Det var lögn! — utbrast Almlöf med full
öfverty-gelse och med en oefterhärmlig min af storartadt förakt, i det
han rätade upp sin ståtliga figur — så kan inte en minister
se ut! —
Och hvem kan väl undra på att han, som hade lånat sitt
uttrycksfulla ansigte, sin högresta gestalt åt så många
konungar, statsmän, romantiska älskare och hjeltar af alla slag, —
att han icke kunde tänka sig annat, an att verkligheten skulle
motsvara det konstnärliga idealet, och att en stor konstnär, en
stor politiker, en framstående vetenskapsman, också skulle bära
prägeln af sin storhet i sitt yttre skick, på sin menskliga
varelse.
Uppfostrad på scenen vid det franska, klassiska dramat,
i hvilket han framstälde en Sulla, en Mahomet, en Oid, och
sedan hjelten i de flesta af nyromantikens skådespel som den
tiden gåfvos på vår scen, — van vid att framställa en
Herman von Unna, en Rudolf i Korsfarame, en Othello, en
Wal-lenstein, en Hugo i Skulden, en Jaromir i Stamfrun, en Fiesco,
en Filip den andre i Don Carlos, måste han ju lägga sin egen
personlighet som måttstock för de framstående männen i det
verkliga lifvet, så mycket mera som den utprägladt
demokratiska rigtning som är förherrskande i den nya tiden, helt och
hållet stötte alla hans traditioner, bröt med alla hans
ned-ärfda föreställningar och föreföll honom som en karrikatur på
allt som han var van att blicka upp till och bära vördnad
för. Jag vill derför icke säga att han ej kunde skatta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
