Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emelie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flagga svajade, och derifrån för icke längesedan den gamle Karl
Johan burits ned till sarkofagen i Riddarholmens grafhvalf.
De hittills förstämda trummorna hade denna dag lagt af sitt
sorgflor, de hade stämts upp igen, och musiken tonade nu
krigiskt och i raskare rytm än den gjort alltsedan den 8:de Mars,
då den gamle kungen slöt sitt öga. Sorgdrägterna böljade
blandas upp med ljusare färger, och assessor Crusenstolpes röda
halsduk väckte numera icke det uppseende som den tilldragit
sig under de första veckorna efter dödsfallet. Damerna som
nog visste att svart klädde dem, men att litet grått eller
violett nu skulle göra god effekt bland det svarta, voro egentligen
de som med en viss försigtighet böljade känna sig för med
den djupare sorgens afläggande, och en och annan grå hatt på
herrarnes hufvuden visade endast så mycket tydligare det efter
den aflidne landsfadern burna sorgfloret, medan här och der
ett par ljusa pantalonger omslöto fortkomstledamöterna på
antingen någon utländing eller någon mera avancerad liberal,
som mycket väl tyckte att man kunde våga på något sådant,
nu sedan den nye konungen omgifvit sig med en ny ministér,
som ingaf de mest svindlande förhoppningar om ett tidehvarf
af reformer utan gräns. Den tidens »beau monde» hade till
högqvarter sjelfva hörnet af norrbro och torget, ty hvarken
Hotel Rydberg eller dess breda trottoar funnos den tiden, och
utanför gamla »Kastenhoff» som intog det nuvarande hotellets
plats, stannade i allmänhet endast kunderna på den välbekanta
källaren på nedra botten, eller också parterna i de mål som
handlades af den i huset residerande norra kämnersrätten,
hvilka här och der i grupper stodo och diskuterade chanserna
för och emot i de mål till hvilka de voro kallade. Emellanåt
skiljde sig grupperna åt för att lemna plats åt någon stackars
skeppsbruten, som från fängelserummen uppåt Jacobs kyrkogata,
mellan tvenne stadsvakter fördes öfver torget till Gamla
Norrbro, der den tiden poliskammaren var belägen, och der
enligt sägen den mycket korpulente polismästaren Bergman
frågade gatuvirtuosen »Blinda Kalle» om denne »sett honom
flyga».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
