- Project Runeberg -  Svenska skådespelare. Karakteristiker och porträtter /
94

(1884) [MARC] Author: Frans Hedberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kört ut mig igen, till dess jag slutligen genom dessa
oupphörliga utkörningar fått ett visst berättigande att stanna kvar.
Många menniskor som äro närvarande på mycket synligare
platser här i verlden, hafva kanske, om man rätt undersöker,
icke något annat; ty det kan ju icke bestridas att personer
med en viss maktfullkomlighet, till slut icke kunna underlåta
att känna en sorts välvilja for de individer på hvilka de en
längre tid fått öfva detta välde, helst då detta skett i en hel
mängd andra personers närvaro. Så var det nu också med
Lindqvister och mig; antingen började han tåla mig af denna
orsak, eller också hade han tröttnat att köra ut en envis kund,
som alltid kom igen — nog af, han började alt mera göra
mig den stora tjensten att aldeles ignorera min obetydliga
person, eller också helt kort i förbigående snäsa till: »Stå inte

i vägen for changemangerna bara, for då » och han af-

slutade alltid varningen med en åtbörd, som hade mycken
likhet med den rörelse en menniskoarm utför när den griper
någon i kragen.

Nu hade jag i alla fall gifvit mig af upp klockan fem,
för att på förhand utverka mig tillåtelse att få komma igen
eller stanna kvar — hvilket som helst var mig likgiltigt, —
bara jag fick se på Röfvarbandet. Det var aldeles mörkt
uppe på scenen, endast här och der på väggarne utanför
kulisserna brunno några dunkla oljelampor, eller så kallade
vargögon; men bekant med lokalen som jag var, gick jag midt
öfver scenen bakom fonden och ämnade mig just ner på
ven-stra sidan, för att söka upp min sträfve välgörare, som bodde
i den lilla halfvåningen under artisternas foyer och
sångrummet, då jag i detsamma fick höra tunga, afmätta steg inne
på scenen, och en sonor, klingande stämma som halfhögt
reci-terade följande ord, hvilka på ett egendomligt, mystiskt sätt
genomskuro det djupa mörket derinne:

»Menniskor, menniskor! falska, hycklande krokodilyngel!
Deras ögon äro vatten! Deras hjertan stål! Kyssar på
läp-pame! Svärd i barmen! Lejon och leoparder mata sina ungar,
korpen bjuder de sina på rof — men han, han — O huru
har jag icke bedt, gråtit, bönfallit! Ett vilddjur skulle hyst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvsk/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free