Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så kom han in vät, och när han som forntida riddare eller
furste skulle i bägaren välkomna en ankommande gäst, så måste
det vara vin i bägaren, annars var han icke inne i sin roll.
Var nu detta ett fel eller en fortjenst, en brist eller en rikedom
hos honom sjelf? Svårt är att gifva ett svar derpå, — det
säkra är att sådan var han, och sådan var han antagligen just
derför att han besatt en sådan konkret verklighetssans midt i
all sin öfverflödande fantasirikedom, midt under all sin
outtömliga inspiration. Att han likväl mer än väl, utan alla yttre
hjelpmedel, utan all den rekvisita han vid sina ordinarie
uppträdanden fordrade, kunde i fantasin bilda den verld han be*
höfde för att gifva relief åt sina skapelser, bevisas bäst genom
det sätt hvarpå han mer än en gång uppträdde under sina
upprepade konstresor i landsorterna i Sverge, Norge och Finland.
Han kunde då, midt på det oupphöjda golfvet i en salong,
ja man påstår till och med, en gång vid en badort, ute i fria
luften, på balkongen till brunnsbyggnaden, spela sina monologer
med fullt lika mycken kraft och värma som någonsin om
kvällen på den upplysta scenen, och han kunde äfven under
dylika ogynsamma omständigheter rycka med sig sin publik.
Det var naturligt att en skådespelare med så skarpa
motsättningar och en så egendomlig uppfattning af sin konst, som
Dahlqvist onekligen egde, skulle, i synnerhet vid de första
stegen på sin bana löpa fara att anses galen, och misslyckas
lättare än någon annan.
Båda delame inträffade också. Han föll igenom komplett,
och han ansågs länge för en galning — visserligen en
galning med geni, men i alla fall temligen dårhusmessig. Att
han vid sitt första uppträdande skulle bli slagen, var alldeles
naturligt. Rikt innehåll och ingen form, en lysande
inspiration och ingen teknik, — han måste ju stå på hufvudet.
Lägger man dertill det den tiden oerhörda att en lärftskrämare helt
djerft går åstad och blamerar sitt hedersvärda skrå med att
uppträda som komediant — och något annat var
skådespelaren icke i de alnbeväpnade stånd brödernas föreställning, —
så var det ju tydligt och klart att han skulle misslyckas och
att han skulle blifva ett åtlöje. Så länge han änuu stod q var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
