- Project Runeberg -  Svenska skådespelare. Karakteristiker och porträtter /
99

(1884) [MARC] Author: Frans Hedberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

innanför sin disk, eller från sin lilla bodkammare hördes
deklamera dåtidens skalder, var han intressant, — mycket
intressant till och med — det poetiska utseendet gjorde nog sitt
till, isynnerhet för damerna, — men när han kom fram i
rampskenet, så försvann den mystiska glorian från hans panna,
och togan i den romerska tragedien uppbars af honom icke på
långt när så romantiskt som den Byronska kappan i
skymningen på Norrbro eller på Drottninggatan, der hans bod var
belägen.

Med ett ord: han blef uthvisslad. Men Dahlqvist var
icke en sådan natur som låter nedslå sig, tvärtom! De gälla
hvisslingarne från hans förra vänner, verkade på honom som
trumpetstötame på stridshästen: framåt skulle han, framåt, om
också död och förderf lurade bakom hvaije grässtrå på vägen!
Och framåt gick det, och detta, att det fans stål i lynnet på
samma gång som entusiasm i hjertat, hafva vi att tacka för
att den svenska skådeplatsen inom kort erhöll en terapeltjenare,
som alltid hyste den mest brinnande kärlek till sin konst, och
det mest obarmhertiga förbiseende af eget välbefinnande som
den konstens material.

Ty Georg Dahlqvist kunde svälta, frysa, gå i döden för
sin konst; han älskade den med hela den svartsjuka glöden
hos en brinnande själ, som aldrig lärt sig att hushålla med
sig sjelf. Från det enskilda lifvets tryckande bekymmer, från
ett hem der mången gång icke en stol fans i behåll, och ofta
nog knappast en bit bröd i förlag, kom han dyster och
nedtyngd af lifvets obarmhertiga prosa upp i sin klädloge; men med
sin utslitna hvardagsrock lade han der bort alla dagens små
och stora bördor, iklädde sig en ny varelse, och tolkade snart
inför en hänförd publik diktens odödliga skapelser med en
storhet i uppfattningen, en glöd i färgen, en olympisk glädje i
skapandet, som om hans ande aldrig sällskapat med andra än
lifvets ljusa makter och som om han egt alla verldens skatter
liggande för sina fotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvsk/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free