Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och för att den skulle kunna gä hem med den glada
öfvertygel-sen att Georg Dahlqvist icke blifvit ihjälslagen på fullt allvar.
Första gången Bulvers »Natt och morgon», dramatiserad
af Charlotte Bireh-Pfeiffer, gick öfver kungliga teaterns scen
med Dahlqvist som Filip, gaf han ett annat prof på sin
realistiska uppfattning af natursanningen på scenen. I prologen
der Filip kommer inrusande genom fönstret för att piska
upp en försumlig jockey, som genom något fel vid hästens
på-sadling kommit denne att göra ett språng och kastat den unge
ryttaren midt i en stor dam nere i parken, — i denna scen
der Filip kommer direkte ur dammen in på scenen, kom
Dahlqvist in drypande våt, — han hade nyss före entréen hoppat
direkte ner i det stora brandkaret, som den tiden alltid vid
representationerna stod längs borta i fonden af teatern, fullt
med vatten.
— Men det är ju galenskaper, Dahlqvist! — sade någon
af kamraterna åt honom. Du förstör ju dina kläder.
— Det angår mig inte! — svarade Dahlqvist, — det är
bättre än att förstöra pjesen!
När man betänker att detta skedde på vintern, att teatern
den tiden icke uppeldades och att vattnet följaktligen var isande
kallt, måste man medge att det ville sjelfuppoffring nog till för
att vara natursann såsom han förstod detta ord. Och om
också mången tycker att detta var ren galenskap, så måste
man dock med Polonius medgifva »att det var metod i
galenskapen» — och det är icke alltid man kan säga det.
Mångfaldiga sådana drag kunde anföras om Georg
Dahlqvist, jag vill nöja mig med att meddela ännu endast ett, men
som också är lika betecknande för hans uppfattning om
skådespelarens behof af och skyldighet att begagna sig af materiella
hjelpmedel för att fullkomna illusionen för åskådaren.
Då Calderons »Lifvet en dröm» gafs för första gången den
15:de november 1858, i Dahlgrens bearbetning, hade Dahlqvist
fått sig tilldelad Sigismunds roll. Den intresserade honom på
det högsta, och han lyckades också att gifva en särdeles
anslående, varmblodig och rikt skiftande bild af den olycklige
fursten som kastas från bojorna och hålau till spiraus glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
