Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dessa icke voro Georg Dahlqvists egentliga och
naturliga områden, kunde man icke undgå att varseblifva, då han
utförde Arnulphes roll i »Skola for äkta män > af Moliére och
Jacob von Tyboes i Holbergs komedi. Dock lyckades han
ojemforligt mycket bättre i den fbrra än i den senare. Det
var också ett egendomligt experiment af den tidens
teaterstyrelse att tilldela honom Jacob von Tyboes roll, den råa,
obildade bondkarlens af hvilken schablonen gjort en stortalande
soldat, och hvilken måste spelas med uppsluppen komik for
att blifva njutbar. Då passade Dahlqvists tragiska
personlighet bra mycket bättre i den gamle, kärlekssjuke Arnulphes
roll, så mycket mera som denne har det i sanning tragiska ödet
att hysa ett ungt hjerta i en gammal skröplig kropp, och att
med detta hjertas hela magasinerade eld fasta sin kärlek vid
ett barn, som instinktmässigt besitter all den mogna kvinnans
slughet, blandad med flickslinkans oharmhertiga grymhet mot
en gammal tok som visar att hon kan beherrska honom.
Det hela var dock ett experiment, som man vid sådana
teatrar som ett land^ första, icke egentligen har någon
rättighet att anställa. Troligt är att Dahlqvist sjelf icke var emot
saken; han var icke obenägen för experiment, men der vid lag
fordrar man att en teaterstyrelse skall vara klokare än
konstnären, som sällan kan döma objektift. På tal om experiment
gjorde han sjelf ett sådant, då han i likhet med någon af
Tysklands mångfrestande konstnärer — jag tror att det var
Devrient, — vid en af sina recetter på 40-talet uppträdde som
Frans och Karl Moor i Röfvarbandet, och han lyckades uog att
med detta experiment framkalla ett kuriositetens intresse, men heller
ingenting mera. Men också var detta försök ett af de svåraste
en skådespelare kunde företaga sig, om man äfven endast tar i
betraktande de tekniska vanskligheter som dervid äro att
öfver-vinua. Lyckligtvis äro de båda bröderna så stora, både
kroppsliga och andliga motsatser, att det kan gå för sig för en rutinerad
skådespelare att det ena ögonblicket gå ut från scenen som den
ståtlige, manlige röfvarhöfdingen, och i det nästa komma in
från en annan kuliss som den snede, puckelryggige, rödhårige
Frans; men, huru rörligt minspel skådespelaren än må ega,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
