- Project Runeberg -  Svenska skådespelare. Karakteristiker och porträtter /
113

(1884) [MARC] Author: Frans Hedberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den sträfvade att göra gällande i Norges rike. Och när den
stora scenen kom, så skall man icke tro att Dahlqvist lät
sinnesrörelsen beherrska sig så som vid kollationeringen; nej,
nu vibrerade den bakom den med viljans makt beherrskade,
djupa stämman, på bottnen af det fuktiga ögat, och återhållen
som den nu var, gjorde den en desto mera gripande verkan på
åskådaren.

I Dahlqvists kraftiga dagar var väl antagligen Böijessons
Erik den 14:de, den roll, i hvilken han mest och klarast lade
i dagen alla sina fortjenster, liksom äfven alla sina
inskränkningar, och denna hans förnämsta skapelse blef också derigenom
så att säga den lefvande inkarnationen af hans konstnärskap,
det blef den uppgift, i hvilken man kommer att minnas honom
längst och lifligast.

Sådan som »den siste fosforisten» uppfattat och återgifvit
den olycklige Wasakonungen, utrustad med alla romantikens
olika attribut, konstnär, älskare, tyrann, vansinnig, mördare och
fånge, måste denna roll blifva typisk för Georg Dahlqvists
konstnärliga skaplynne. Den blef det också! Här hade han
användning för hela tonskalan i sin väldiga stämma, här kunde
han slösa med ljus och mörker, med dessa grella, ofta skrikande
fargmotsatser, som han älskade att måla med; här fick han,
om hvartannat och nästan utan öfvergångar, svärma, smeka,
rasa, våndas, ryta, tigga, befalla, herrska, falla, förnedras och
dö, — här fick han, en efter en, föra fram i elden alla sin
själs och sin yttre varelses olika egenskaper, här fick han slösa
med sin inspiration, här fick han på en gång vara storartad,
ädel, modig, grym, sarkastisk, öm, svartsjuk, feg, konungsligt
liten och menskligt stor; här fick han ändtligt i fulla drag frossa
af alla de sinnesrörelser, dem han förut fått framställa en och
en i sender; men som nu alla funnos samlade i en gemensam
brännpunkt, från hvilken de också i hans personlighet utsände
hela knippen af glöd och tände en hänförelse som icke eger
mången motsvarighet i den svenska teaterns årsböcker.

Med 1870-talets ingång började Georg Dahlqvists både
andliga och kroppsliga styrka gifva vika. Han uppträdde nu

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvsk/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free