Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pierre och Fredrik Deland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utförde det på ett sätt som icke minst bidrog till den kolossala
framgången för det hela. Men om också teaterdirektören var
belåten med kassans eröfringar, så var konstnären långt ifrån
glad åt den nya genrens införlifvande med den förr så
omsorgsfullt valda repertoaren. Pierre Deland såg i det fallet längre
än de flesta då lefvande, och han sade mera än en gång att
med den till fluga förvandlade Jupiter, hade dörren och
fönstren öppnats för en samling flygfän, som förr eller senare
skulle smutsa ned sånggudinnornas ljusa drägt, och infora på
teatern en rötmånadsatmosfer, som i längden icke skulle vara
helsobringande, hvarken för skådespelame eller publiken. Han
ansåg faran för skådespelarne ligga deruti att genren endast
kräfver farsörer, icke skådespelare, att de uppträdande
personerna äro karrikaturer i stället för karakterer och att de i följd
deraf påtruga artisterne just den öfverdrift i framställningen, som
bör vara främmande för den verkliga skådespelarkonsten.
Faran för publiken åter låge närmast uti en öfverretning som lätt
förorsakar leda och öfvermättnad, samt inom kort helt och
hållet förstör smaken för sundare näringsmedel, medan den
för-slappade gommen fordrar allt skarpare och skadligare
kryddor för att kunna svälja den erbjudna anrättningen.
Vi som nu snart i ett fjerdedels århundrade sett den ena
lösligt hopkomna och med alla möjliga sinnesretande attribut
utstyrda operetten aflösa den andra, vi torde säkrast kunna
af-göra huruvida den gamle skådespelaren hade rätt eller ej. Det
säkra torde vara att om operetten kan i sitt kredit uppföra
fylda kassakistor och stormande skrattsalvor, så måste den också
i debetkolumnen upptaga mången lysande begåfning som dömts
till undergång, och den beklagliga sanningen att våra scener
knappast mera ega en publik, hvars första fråga när det
gäller ett nytt stycke lyder: »Är det ett godt stycke?» men
i stället kan vara säker om att se samlas en larmande och
nyfiken skara, som endast frågar efter »om det är roligt!»
Jag är fullt öfvertygad om, att det mindre var årens tyngd,
än den lifliga motviljan för att behöfva sätta upp ännu ett
sådant kassastycke som »Orfeus», som förmådde Pierre Deland
att året derpå upphöra med sin teaterföreståndareverksamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
