Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pierre och Fredrik Deland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del af honom sjelf, han ställer sig till och med under den, om
det behöfs, och det är derför, som han så väl lyckats
åter-gifva den bornerade brackans roll i all dess omedvetna
löjlighet. Det ligger i hela hans väsen, i ton, blick och åtbörd
något oemotståndligt komiskt och dock är han sjelf en
öfver-vägande allvarligt, man kunde nästan säga, tungt och dystert
anlagd natur. Men huru ofta är detta icke fallet, och
tvärtom! Det är som om naturen sjelf ville säga till skådespelaren:
»det är icke ditt eget väsen du skall återgifva, det är alla
andras, utom just det!»
Fredrik Deland har den stora förtjensten, ännu större
kanske, derför att den icke är så vanlig, att aldrig synas
medveten om att han på scenen är rolig. När publiken har som
mest roligt, då är han som djupast allvarlig, och hans förmåga
att på det förut omnämda buttra sättet säga de kostligaste
repliker framkallar en oemotståndlig verkan. Aldrig ertappar
man hos honom dessa frågande blickar, denna meddelsamhet
med publiken, som utgör så många skådespelares stora och
obotliga fel. Det är för honom som om åskådarekretsen aldrig
funnes till, och just detta gör honom lika oemotståndligt
skrattretande, som den berättare, hvilken med orubbadt allvar kan
berätta de kostligaste historier.
Och likväl kan det icke förnekas, att alla dessa figurer,
Bläckstadius, Job Kurk, Bautastenius, Filman och Konjander,
hafva med hvarandra det afgjorda syskontycke, som
skådespelarens utprägladt komiska skaplynne och säregna personlighet
måste meddela dem, om också alla strålarne af hans
egendomliga begåfning samla sig uti Konjanders drastiska figur, som i
en brännpunkt, för att äfven hos den trumpnaste väcka ett
oemotståndligt löje. Det är samma oförargliga sjelfklokhet,
som framlyser hos den gamle antikvitetssamlarcn med sina
krukor och sina jätteben från slagtarhuset, som hos den
kann-stöpande smedsgesällen, der han på krogen sitter och briljerar
med sina genomkomiska observationer öfver korrektionister och
galgkandidater, och icke minst hos den nobisomtöcknade
Kon-jander, när han med paraplyet under armen och klädd i
nattrock skall ut i staden för att leta rätt på det lilla barnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
