Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvard Mauritz Swartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unge och Eric tiU Ladhära i Stolts Elisif. Lägger man nu
dertill roller sädana som Caligulas i Fäktaren från Ravenna,
Örnulfs i Härmännen på Helgeland, Struenseest Miremonts i
Kotteriet, Maximes i En fattig ung mans äfventyr, DarrUeys i
Maria Stuart i Skottland, Rochesters i Jane Eyre, Landrys i
Syrsan, Karl den 11:8 i Ladyn af Worsley-HaU och Frans I:s i
Drottning Margaretas noveller, förutom en mångfald andra bäde i
den finare komedin och i skådespelet, så är det säkert icke för
mycket sagt att en skådespelare som med Swartz’ framgång
uppbär en sådan repertoar, också trycker sin prägel på hela
den konstnärliga verksamheten i den tid under hvilken han
Och i synnerhet måste man göra detta, när man skapar
så som Swartz gjorde det. Hos honom fick ingenting bero på
slump, han förtrodde sig icke åt inspirationens skyhögt stigande,
men också lätt stapplande genius, han var reflexionens och
detaljstudiets afgjorde anhängare, men han smälte det
genom-reflekterade innan han gick fram för åskådame, och han lät
aldrig trådarne till mekanismen blifva synbara för dem som
sutto i salongen. Var detta en vana som han tillegnat sig,
eller låg hans naturliga begåfning just åt detta håll, och var
han klarseende nog rörande sig sjelf, att inse detta och ratta
sig derefter? Jag tvekar icke att besvara den senare frågan
med ett bestämdt ja, ty jag har lärt känna fä skådespelare så
skarpsinniga i analysen af en karakter, som just Edvard Swartz,
och jag vet genom mångårig bekantskap med honom att han
icke minst använde denna analyserande förmåga, när det gälde
honom sjelf. Han kände på pricken både sin styrka och sina
gränser, och det var just derför som han sökte lagbinda
fantasin och utstaka en gång för alla bestämda råmärken för sin
framställning, råmärken dem han aldrig öfverskred, icke ens
med en linie. Men inom de bestämda gränserna, der lemnade
han sin fantasi fritt spelrum, der kunde han ofta släppa
efter alla tyglar, ty han var säker på att icke känslan skulle
flyga bort med det sunda omdömet, det ordnande och orubbliga
förståndet.
Och inspirationen i all ära, hon är en herrlig gudagåfva
skapar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
