Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elise Hvasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig? Låtom oss forst dröja några ögonblick vid den engelska
drottningen, sådan som Scribe tecknat henne i sin spirituella
intrigkomedi. Obeslutsam, intetsägande, lat, vacklande och
inskränkt, sådan framstår hon mellan den intriganta Sara
Chur-chill och den lättsinnige ränksmidaren Bolingbroke; hon är god
på sitt sätt, emedan hon icke har energi nog att vara ond, hon
är romanesk, hon drömmer på tronen om en koja och ett hjerta,
och den unge gardeslöjtnanten Masham är den underförstådde
hjelten i den kungliga herdedrömmen, den hon knappast vill
tillstå for sig sjelf. Se nu huru Elise Hwasser med ett
verkligt genialiskt grepp fattar denna ganska vanliga karakter
och af den gör något vida mer än någon annan som förut på
vår scen återgifvit denna roll. Se denna utpräglade indolens
som ligger utbredd öfver hela hennes varelse; hon orkar
knappast lyfta sig från sin fåtölj, se huru hon famlar efter ett
beslut i de vigtiga ögonblicken, alldeles som hon i sin
närsynthet famlar efter boken som hon vill läsa, papperet som hon
skall underteckna. Ty hon är närsynt, mycket närsynt, detta
är ett fint drag af skådespelerskan, och det genialiska i denna
mästerliga uppfattning är det att hon är lika mycket närsynt
i andligt hänseende som i kroppsligt. Det är stor och det är
fin och det är sann komisk kraft i detta prägtiga drag, och
med all sin närsynthet i både det ena och det andra
afseen-det, är det dock en drottning vi se framfor oss, och när det
någon gång blixtrar till i det matta, af ögonlocket ständigt
beskuggade ögat, så se vi att det fins känslor, att det slumrar
lidelser bakom detta kraftlösa lugn, lidelser som skulle kunna
bryta ut med’ hela styrkan af en förödande stormby.
Och sedan Nora, barnet, leksaken, som under våra ögon
spränger puppans pyntade skal och blir kvinna med en gång;
en kvinna som förstår, som lider, som tynges af sin omedvetna
skam, och som reser sig upp mot skymfen, mot den smekande
förnedringen och skyndar ensam ut i natten från make och
barn för att blifva menniska och återfinna sig sjelf. Hvilken
sann, hvilken gripande metamorfos har icke der Elise Hwasser
framstält för oss, då den sjungande, lekande, ljugande unga
kvinnan på en gång står ansigte mot ansigte med följderna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
