Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf och Helfrid Kinmansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likaväl som i lifvet. Sundberg var kanske finare, mera
gentleman, i synnerhet i svarta fracken; men Gustaf Kinmansson
var manligare och eldigare. Det kan nog hända att det brast
honom elegans, men glöd fattades aldrig, och som den är ett
nödvändigare attribut for älskaren än finessen, så var han oemot,
ståndlig som sådan, och många äro säkert de hjertan,
som-fastän nu åldern lagt sin snö öfver deras då leende och gröns
skande vår, ännu klappa fortare vid blotta nämnandet af
hannamn.
Man har sagt om den danske skådespelaren Vilhelm Wiehe,
att den banalaste fras i hans mun fick ett uttryck af sanning
och adel, som den aldrig egde i sig sjelf, och detsamma kan
med allt skäl sägas om Gustaf Kinmansson, den tid han gaf
sin allt besegrande eld, sin trohjertade stämmas varma
klangfärg, åt dessa hundradetal af unge älskare, hvilkas ordförråd
sällan är större, än att de nästan alltid upprepa densamma
eviga visan: »O, huru högt jag älskar dig!» som från verldens
alla skådeplatser satt så många kvinliga hjertan i brand. Det
var musik för örat att höra de orden utsägas af honom, vare
sig att det var som Romeo i Shakspeares mästerverk, som
Julio i det otaliga gånger gifna effektskådespelet ».Klostret Castro»
eller som den unge sjömannen i Urdur eller Neckens dotter, den
populära bearbetningen af Ouverskous Capricciosa, hvilken i
många spelterminer fylde då varande Mindre teaterns salong.
Till den klangfulla rösten hade han dessutom förmånen
af ett visserligen icke vackert, men uttrycksfullt ansigte med
präktiga ögon och en väl proportionerad, om också icke
serdeles storväxt figur, samt ett spelande gladt lynne, som lade
något hurtigt i allt hvad han företog sig på scenen.
Gustaf Kinmansson är son af den som lycklig komiker
välkände Lars Kinmansson och föddes i Stockholm den 15:de
April 1822. Han blef antagen som elev vid Kungliga teatern
den l:ste April 1840 samt fick aktörskontrakt vid samma
teater den l:ste Juli 1843 och kvarstannade der till samma tid
1847, då han ingick som delegare i det dåvarande
lottsällska-pet vid Mindre teatern, på hvilken teater han sedan stannade
dels under Torsslows, dels under Stjernströms ledning till 1863,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
