Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Elmlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördelaktigt utmärkte hans spel. Han var helt och hållet den
naive, opraktiske presten och förrättningsmannen, lugn, stilla
och en smula trög och betänksam, och hans stumma spel i
scenen med Regina, då han märker att hon blifvit vuxen, stor
och vacker, var af god verkan. Det bevisade, åtminstone för mig,
att Elmlund kan hjelpa sig äfven med det knapphändiga ordet,
och att han, i synnerhet om han vill egna en något större
uppmärksamhet åt sin grimering, skall kunna gifva oss många
skarpt och realistiskt utpräglade figurer i det framtidsdrama,
som ännu ligger och väntar på att från de jäsande idéernas
tysta verld få komma ut i den verkliga, den synliga verlden.
Så rik torde dock icke denna produktion blifva, att derför
det klassiska dramat behöfver bannlysas från skådeplatsen, och
vi hafva ännu många Shakspearestycken som icke äro gifna,
men som förtjenade att vara det. Bland dessa vill jag här
endast nämna »Kung Johan», ett drama som icke borde
saknas på vår förnämsta scen, och i hvilket Elmlund har en af
dessa roller, som ingen af våra nu verkande skådespelare
derstädes kan utföra så som han. Jag menar Bastarden af
Faulconbridge, denne ståtlige, fritalige riddare sans peur et sans
reproche som man svårligen kan tänka sig bättre personifierad
än i Axel Elmlunds kraftfulla, ännu på scenen tillräckligt
ungdomliga gestalt. Och han behöfde derför icke alls frånträda
den ändrade riktning hvarpå han redan inslagit, ty huru
realistisk vår tid än vill kallas och vara, så är det dock en
obestridlig sanning, att med undantag af Ibsen, fins det ingen
modern författare, som är så i ordets sannaste och vackraste
mening realist, som den gamle, odödlige William Shakspeare,
hvilken trognare än någon annan afmålade naturen, men som
säkert aldrig skulle hafva fotografierat den, äfven om fotografien
varit uppfunnen på den tiden då han lefde.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
