Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut och Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera än som for båda är nyttigt och for allmänheten
uppbyggligt, då den med sitt sunda begrepp gerna vill hafva allting
på sin rätta plats här i verlden.
Knut Almlöf ämnades till prest — och blef skådespelare,
han gick således motsatta vägen mot så mången annan, som.
af naturen ämnats till skådespelare och som i stället blifvit
prest. Det är möjligt att kyrkan derigenom förlorade ett
biskopsämne, men det är säkert att teatern vann en komisk
skådespelare af framstående värde, och att en mängd af de
bekanta figurer, som nu beredt oss så många hjertliga och goda
skratt, skulle blifvit illa försöijda nog om Almlöf inte kastat
teologien öfver bord och i stället gripit fatt i den komiska
masken. Hans far såg icke gerna att han öfvergaf
predikstolen och kastade sig in på scenen; han kände för väl af
egen erfarenhet stötestenarne på banan, för att icke vilja skydda
sin son för dem så länge han kunde; men, som alla fader, fick
han till slut låta sig nöja med hvad som skett, och lyckligare
än de flesta, fick han upplefva den tid då sonen visade att
han haft rätt, och att han tagit konstnärsarfvet efter sin far,
fastän hans begåfning låg åt ett helt annnat håll än dennes.
— När man ser ut som du, skall man inte bli aktör! —
hade Nils Vilhelm sagt, i det han rätade ut sin ståtliga gestalt
bredvid den småväxte sonens, ty han lefde då i de romantiska
hjeltames, de eleganta verldsmännens förlofvade land, och han
hade aldrig tänkt sig namnet Almlöf buret af någon annan
än en tragedien, en Talma eller en Devrient.
— Åhå pappa, man kan väl vara aktör fast man är
liten och har en stor näsa! — svarade Knut, och det dröjde
inte länge förrän han bevisade att det gick an.
Han debuterade på Upsala teater den 5:te November 1851
som Jovial i vaudevillen af samma namn, och att han gjorde
lycka var ju naturligt, ty om någon debutant har stått inför
en välvillig publik, så var det väl han, — han hade alla sina
studentkamrater och vänner på spektaklet. Jag tror att han
skulle gjort det ändå, ty om också hans teknik den tiden var
bristfällig och hans erfarenhet ringa, så hade han en outtömlig
fond af godt lynne, och verklig humor, och i hans lifliga, bruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
