Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut och Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Köpmannen i Venedig, om man också måste medgifva att
rashatet hos juden bordt få ett starkare uttryck, och att
domstolsscenen i allmänhet fordrar mera af det storslagna och
öfver-väldigande än hvad han kunde åstadkomma. Det är
egentligen diktionen som vid sådana tillfallen ligger Knut Almlöf
emot, ty hur mästerligt han än pointerar den komiska dialogen,
blir han gerna jemnstruken och ldngdragen uti den mera
storartade. Det är som om han der icke skulle känna sig
hemmastadd eller som om han genom denna långsamma recitation
ville komma åskådaren att glömma, det han egentligen har
framfor sig en komiker, som är rädd for att några jemforelser
från de skrattretande skapelser han förut utfört, skulle komma
och störa intrycket af hvad han nu vill framställa.
Så var äfven hans Figaro egentligen icke någon fullt
lyckad figur, det låg för mycken tyngd öfver den liflige
barbe-raren och intrigören; kanhända var det endast årens tyngd, ty
Figaro måste vara ung, och det är endast fransmännen som
kunna spela unga i hela sitt lif, så som Got och Delaunay,
— for oss nordbor duger det icke. Med rigtig uppskattning
af sin förmåga har också Knut Almlöf vid sitt sednaste
gästspel undvikit att uppträda i denna roll, och i stället för att,
som man önskade, sluta sitt gästuppträdande med Schylock,
slutade han det med Fromont, och deri gjorde han fullkomligt
rätt. På det området är han den oinskränkte herrskaren, och
det förringar icke på minsta sätt hans konstnärliga betydelse
att han, som andra, har sina gränser utanför hvilka han icke
bör gå.
En från böljan till slut mönstergill, en utmärkt skapelse
af den i öfrigt mångsidige skådespelaren, var folkuppviglaren
Vansen i Göthes Egmont, och man kan endast beklaga att
omständigheterna hindrat detta herrliga stycke att blifva
stående på repertoaren, och med det den i hög grad
karakteristiska, man kan gerna säga, klassiska figur, som Knut Almlöf
deruti framstälde, och som i alla tider skall räknas bland hans
förnämsta.
Men det fins ännu en roll bland de många i hvilka han
låtit sin rika ådra af sann och frisk komisk uppsluppenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
