Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferdinand Thegerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna tro honom vara femtio, och han lär sig ännu i dag
sina roller som om han endast vore trettio eller tjugofem. Som
skådespelare har han utvecklat sig till en säker, reflekterande
och allvarlig konstnär, som med minituös omsorg vakar öfver
att ingen sida af den karaktär han har att skapa, behandla6
mera styffaderligt än en annan. Han ger oss alltid en skarpt
utpräglad, noggrant utmejslad, bild af de menniskor han f£tt
att framställa, och i synnerhet lyckas han serdeles väl i
återgifvandet af originella, åt ett visst håll mera ensidigt
utvecklade figurer, sådane som den skrytsamt egoistiske konsul Bet’•
nick i Samhällets pelare, den i en sorts bullrande bonhomie
förklädde skurken Månsson i Bertha Malm, den förfallne bok-
tryckaren Aslaksen i De unges förbund, och kanske mer än i
någon annan roll, som den slösaktige, eländige oduglingen och
äkta mannen i fru Edgrens »Sanna kvinnor*. De äro
präktiga, i hög grad realistiska figurer alla dessa, och det fins i
dem ingenting slentrianmässigt, ingenting som stöter på blott
rutin; de hafva alla sitt sjelfständiga inre lif, liksom de hafva
sina yttre skiljaktigheter, — hvar och en af dem är sig sjelf
till utseende, gång, later och skick och framstår som ett
afslu-tadt helt för åskådarens både ögon och fantasi.
Thegerström lyckas kanske minst uti det egentliga
skådespelet, ehuru han äfven der vet att försvara sin plats, genom
den samvetsgranna omvårdnad han alltid egnar sina uppgifter,
de må nu lämpa sig för honom eller icke. När han icke är
en utmärkt god skådespelare, är han alltid en utslitet, och det
vill icke säga så litet. Hvad som ligger honom emot i det
högre dramat, är egentligen hans af naturen något kärfva och
torra stämma, som i roller af detta slag lätt får en ton af
känslosamhet i stället för af känsla, något konventionellt, något
som tydligt gifver tillkänna, att skådespelaren icke är i sitt
element. De nyktra, prosaiska naturerna passa honom derfor
bäst, och när det gäller att leta fram de små, så att säga,
intima skiftningame i ett lynne eller ett själstillstånd, då är
Thegerström alltid träffsäker, alltid skarpsinnig och alltid
slagfärdig.
Tyvärr har jag icke fått se hans doktor Stockman i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
