- Project Runeberg -  Svenska skådespelare. Karakteristiker och porträtter /
223

(1884) [MARC] Author: Frans Hedberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor och Ellen Hartrman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bifallstecknen smattra och lagerkransarne och buketterna äro
de ofarliga projektiler, som slungas af applådtröttade händer.

Men innan den stunden kom, var åtminstone icke Victor
Hartmans bana så blomsterströdd, som mången kanske tror;
han behöfde en lång tid for att kämpa sig fram till
förmåga att tillgodogöra sig sin hegåfning och i följd deraf till er>
kännande, och om han också just inte trälade som en slaf, så
kunde nog arbetet vara träget för det, och mången gång kännas
tungt nog för en glad ungdom, som han var.

Född den 30:de December 1839, var han endast tolf år
gammal när han intogs som elev vid kgl. teaterns balettskola,
der han likväl icke stannade mera än två år, och der det
antagligen visade sig att de koreografiska anlagen antingen icke voro
serdeles stora, eller också ännu skäligen outvecklade. Nog af,
han ingick 1854 som elev vid dåvarande Mindre, nu
Dramatiska teatern, der han således i närvarande stund, efter årtalet
att räkna, tillbragt hela trettio år; ty de sju som ligga emellan
1856 då han återgick till kungliga teatern och 1863, då
Mindre teatern inköptes, kunna ju gerna räknas med, äfven
om skådeplatsen icke var densamma. Han tillbragte nu
ytterligare 5 år som elev, och det var just icke några särdeles
stora förhoppningar, som den tiden fastades vid honom,
outvecklad som han var, och som en ung man ofta är, innan han
kommit öfver de tjugo åren, hvilka för honom i de flesta fall
utgöra gränsen emellan slyngeltiden och det sjelfmedvetna
uppvaknandet till manlighet och klarhet öfver sig sjelf.

Ett tycktes man i alla fall hafva fått klart för sig: skulle
Victor Hartman blifva något vid och för teatern, så var det
komiker, ja kanske rent af farsor, och det var också hans
utförande af den dumme betjenten Thomas i Silkesstegen, som
den gången räddade honom från att blifva skiljd från teatern,
och som åt teatern räddade den glade älskare, som sedan
vunnit både publikens och kritikens bifall i såväl smått som
stort.

Ty, med all aktning för Victor Hartmans både många
och samvetsgrant lösta uppgifter på det allvarligp, skådespelets
område, är hans rätta och lyckligaste falt dock lustspelet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:09:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvsk/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free