Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor och Ellen Hartrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koketter och sedan lika tidigt lefnadströtta och blaserade
nihi-lister, — nihilister i kjortel eller, frack, sak samma, ty
skolpojkens koketteri med laster och cigarretter, är i våra dagar
lika mycket gängse som skolflickans med släpet och
hvitsmin-ket, — och hvilket ohyggligt intryck skulle det icke gjort, att
fä se detta missriktade barn gå öfver scenen utrustad med alla
de atribut som en antingen mera sentimental eller också mindre
käck ung dam vid teatern skulle kunnat låna henne, om hon
riktigt velat slå på stort och som det heter, knipa publiken?
öch hvad gjorde nu i stället fru Hartman ? Jo, ledd, antingen
af en gudomlig instinkt eller också af en oförderfvad och
klarseende ung kvinnas absoluta känsla af, att der låg det
rätta och enda möjliga, gaf hon oss bilden af en yrhätta, som
genom att hos oss framlocka det hjertligaste skratt, befriade
oss, i ordets mest egentliga betydelse, ifrån det sorgliga
skådespelet af ett barn med alla en missrigtad mogen kvinnas fel,
utan att ega en enda af hennes ursäkter. Jag talar här, med
full afsigt, icke om hvad författarinnan har menat med sin
Gurli, ty det händer någon gång, att författarnes mening så
der temligen ställes på hufvudet af dem, som skola gifva
gestalt åt den, utan jag talar om det sätt hvarpå fru Hartman,
vägledd af sin lyckliga natur, löste uppgiften. Det står öfver
alt beröm, detta hennes prägtiga, oskuldsfulla, käcka och, i
bästa bemärkelse, orädda sätt att återgifva de svåra scenerna;
svåra just derfbr att de så lätt locka till öfverdrift, och att
de derför lika snart kunde blifva osmakliga, då de nu i stället
blifva på en gång så roande och så sanna. Serskildt den
stumma scenen med klädseln, och icke mindre det
oefterhärmliga sätt hvarpå hon uttalar ordet »kärleken», och i
detsamma står på hufvudet i soffan med ansigtet i
hufvud-kudden.
Är nu detta konst eller natur? frågar kanske någon, som
tycker att hela saken är så rasande lätt, derför att
framställa-rinnan är ung sjelf, och derfbr icke bör hafva glömt hur en
våra dagars skolflicka beter sig i liknande fall. Ja det är nu
egentligen i sak alldeles likgiltigt, resultatet är sådant att, om
det Ur uteslutande natur, så kan man inte nog lyckönska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
