Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor och Ellen Hartrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När fru Hartman får en komisk roll att återgifva, som till
exempel Pernilles i Henrik och Pernille, eller Dörthes i
Strandby boer, så händer det henne ibland att hon gör litet for mycket,
men det sker alltid i pur välmening, och man har knappt
hjerta att förebrå henne derfor, derfor att hon äfven i sådana
ögonblick besticker omdömet genom de solglimtar af sann och
oförfalskad uatur, som lysa igenom den icke serdeles störande
öfverdriften. Gerna vill man likväl varna henne för denna
tendens att då, som det heter, breda på, ty den kan ju
möjligen utveckla sig till en vana, och då blir den farlig. Nu
misspryder den henne inte, ty lika väl som allting klär en
skönhet, så klär också alting en liten skalk, och när hon nu
forenar båda dessa egenskaper, så är det klart att den klär
henue mer än andra.
Ser man nu framåt i tiden och frågar sig: hur skall denna
unga, begåfvade och omtyckta skådespelerska utveckla sig, rikt
utrustad, som hon är, med yttre behag och inre företräden?
Skall hon blifva en god, möjligen en stor skådespelerska, eller
skall hon stanna vid det som nu är, — ett af de många
lysande löften, som icke blifvit uppfylda? Ja, det beror på
teaterdirektionerna, på publiken, på förhållandena, och icke
minst på henne sjelf. Det beror också i icke ringa mån på
den offentliga kritiken, på den konstnärliga omgifningen, på
de dramatiska författame — alt faktorer som måste tagas med
i räkningen, när det gäller att ställa en ung lofvande konstnärs
framtida horoskop.
Har Ellen Hartman, som jag så gerna vill tro, en
tillräckligt sund och oförvillad uppfattning för att icke tillmäta
de rökverk som så gerna tändas för en ung, vacker och
älskvärd skådespelerska, alt för stort värde, — har hon vidare
det moraliska modet att se sanningen i ögonen och att nu, under
vårblomstringens dagar, förbereda sig för högsommaren och
hösten, — ty de första segrame äro alltid de lättaste, och striden
blir hetare ju längre det lider på dagen, — så är det ingen
fara för hennes kommande bana. Och när man ser henne nu,
gör hon intrycket af ett naturens söndagsbarn, som fått större
och ovärderligare gåfvor än de flesta, men som också, just till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
