Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charlotte Dorsch-Bosin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1872. Efter dessa fyraåriga praktiska förstudier, anstäldes
hon i Finland vid den stående svenska teatern i Helsingfors,
och fick här tillfälle att pröfva sina krafter på större uppgifter,
samt löste dem på ett sätt, som snart förskaffade henne en
aktad och af publiken med välvilja uppmärksammad ställning
vid denna teater, der hon i en god omgifning och med ledning
af en intresserad och konstförståndig kritik utvecklade sig till
en skådespelerska åt hvilken ganska betydande uppgifter kunde
anförtros. På våren 1874 ingick hon äktenskap med Axel
Bosin, som då var regissör vid finsk-svenska teatern, och
öfver-flyttade 1875 tillika med sin man till Sverige, der hon tog
anställning vid den då af Edvard Stjeraström upprättade Nya
teatern. Bland de många roller hon der utförde, kunna i
främsta rummet nämnas Louises i Kabal och Kärlek samt Hjördis’
i Ibsens Härmännen på Helgeland, hvilken sednare i synnerhet
lämpade sig väl för hennes begåfning, som mindre ligger åt
det milda och känslofulla, än åt det viljekraftiga och starka,
det mera utprägladt karakteristiska. Efter Stjeraströms
från-falle lemnade hon Nya teatern, och var nu ett par år utan
fast anställning, fastän hon under denna tid debuterade på
Dramatiska teatern i Dagvard Frey och En fattig ung mans
äfventyr, — debuter som dock ej ledde till något engagement,
troligen af det skäl att teaterdirektionen ansåg sig icke kunna
med ännu en skådespelerska öka den på kvinnosidan redan
förut öfvertaliga personalen.
När derför Nya teatern på hösten 1879 inköptes af sina
nuvarande egare, tog Charlotte Dorch-Bosin, under afvaktan på
den dag då den kungliga teaterns portar skulle öppnas för
henne, ånyo engagement derstädes, och blef för denna scen af
mycket större betydelse än hvad hon antagligen då skulle hafva
blifvit för den kungliga, der hon troligen icke så snart fått
lika framstående roller som här var fallet.
Hon spelade här Margareta i Faust, när detta stycke
ändt-ligen för första gången gick öfver svensk scen, och om också
hennes Margareta icke var idealet för Göthes hängifna, varma
och aUtuppoffrande, jungfruliga Gretgen, denna herrliga
inkarnation af den enkla, sanna kvinligheten i all dess glans, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
