Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- “Tokiga språkläraren“
- 1.
- 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med hända att en tår banade sig väg utför den håliga
kinden.
Hvad sökte han väl under sin ensliga gång? Hvad
var det för ett minne som på en gång uppehöll och tärde
den bräckliga gestalten? Hade den sett skönare dagar?
Hade denna nu nedböjda och lutande gestalt kanske också
en dag strålat af ungdom och svält af lefnadslust, och hade
hoppet hviskat i hans öra ord dem framtiden skulle svika?
Det är dessa frågor, som min berättelse skall söka
att besvara.
*
2.
Vår språklärare hade sina vissa högtidsstunder i lifvet
— så tokig han också var. Bland dessa räknade han de
dagar då det var konfirmation i hufvudstadens kyrkor.
En sådan dag — det var pingstdagen år — — nå
ja, året gör ju detsamma! Nog af, pingsten kom sent och
det var en herrlig sommardag, då barnen gingo fram i
Storkyrkan. Det var på den tiden då Abraham Pettersson
ännu var församlingens herde, och man vet hvilken
dragande förmåga denne man egde som predikant och
konfirmator. Kyrkan var således ända till trängsel fyld,
isynnerhet af fruntimmer, och vid utgången fanns, som alltid,
en dubbelmur af karlar som räckte långt ut på gatan.
Denna dubbelmur slöt sig som vanligt så nära tillsamman,
att de som varit inne i kyrkan endast en och en kunde
tränga sig fram genom den lefvande porten.
Det är något eget med dessa högtider. Minnet
derutaf utslocknar aldrig helt och hållet hos qvinnan, och hon
älskar att lefva om den tiden, i det hon åskådar sina yngre
systrars inträde i lifvet: ty för qvinnan är konfirmationen
en befriande engel som öppnar gallerporten emellan
barnkammaren och balsalongen — men på samma gång också
en dammlucka som för hafvets oroliga vågor öppnar vägen
till hennes barndomsdrömmars leende och spegelklara sjö.
Karlarne åter samlas utanför för att låta de unga
skönheterna defilera förbi sig. Stackars barn! Karlarne äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0005.html
