- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
20

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5.



Sedan språkläraren tömt det åter ifyllda glaset, och
med begrundande min strukit handen öfver sin panna,
fortsatte han på nytt sin berättelse.

“Du var den tiden alldeles för mycket barn för att då
kunna bemärka och nu kunna minnas den plötsliga förändring,
som försiggick inom mig. Men jag kan försäkra dig
att den var i hög grad märklig, och att den på endast
några dagar, åstadkom en fullständig omstörtning i hela mitt
väsende. Från att vara lugn, lycklig, nöjd med min
ställning och mig sjelf, blef jag den mest olyckliga menniska
på jorden. Åtminstone tyckte jag så då — jag fick sedan
lära mig att man kunde blifva ännu olyckligare; — men
låt oss icke gå händelserna i förväg!“

“Nåväl ... du återsåg henne ... inte sannt?“

“Jo, jag återsåg henne ... men många dagar gingo om
innan så blef, och jag var i en olidlig oro. Du vet att
din far och brukspatronen inte gerna umgingos med
hvarandra; jag var icke känd af någon på bruket, utom af ett
par af arbetarne, således kunde jag icke förskaffa mig
några underrättelser om henne, som jag sofvande och vaken
såg i mina drömmar. Ändtligen en morgon — ungefär vid
samma tid som olyckan vid ån inträffade — då jag för väl
hundrade gången besökte den plats, der hon vaknat till
medvetande i mina armar, och som vanligt satte mig ned
på gräset för att i tankarne lefva om denna den skönaste
stund i mitt lif, — väcktes jag ur min tankfullhet af en
glädtig stämma som på helt nära håll ropade till mig:

“Ändtligen får man då den äran att träffa sin
osynlige räddare!“

Jag blickade upp, och mina drömmars föremål stod
framför mig! Ack, du kan inte ens om du tog den rikaste
fantasi till hjelp, föreställa dig hvad hon var skön! Jag måste
slå ned mina ögon som om de varit förbländade, — det
var som att blicka emot middagssolen! En lätt, hvit klädning
omslöt hennes på en gång smärta och fylliga gestalt ...
de rika lockarne höllos tillsammans af en bredskyggig
halmhatt, som pryddes af en lefvande ros — du tycker kanske
att det är löjligt af mig att minnas allt detta — men då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free