Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Tackar, men det går jag inte in på! Afgjordt pris på
förhand är det bästa. Så behandlar jag alltid affärer.
Är ni nöjd med tre riksdaler i timman?“
“Ah, det är alldeles för mycket!“
“Så mycket bättre! jag vill inte att ni skall erhålla
för litet! Er lärdom har väl inte kostat så obetydligt —
och ni skall väl ha ränta på kapitalet. — När börjar ni?“
“När herr brukspatron behagar.“
“Nå, då kan ni ju komma i morgon. Hvilken tid är
lämpligast för er?“
“Jag rättar mig alldeles efter frökens behag i det fallet.“
“Jaha, det är sannt ... det skall Amelie bestämma!
Vill ni vara så god och följa med, så ska vi fråga henne,
och så får jag presentera er för henne med detsamma.“
Jag följde honom med klappande hjerta. Vi kommo
först in i en stor salong med dörrar, som öppnades utåt
trädgårdsterrassen; innanför salongen var ett elegant förmak
och derinnanför en mindre sal, från hvilken en vindeltrappa
af mahogny ledde upp till öfre våningen.
Vi gingo upp och inkommo deruppe i en sal af samma
storlek som på nedra botten, men möblerad i rikare stil
och med en mängd blommor och fåglar i alla fönster.
“Sitt ned!“ sade brukspatronen, i det han visade med
handen på en stol, “jag skall säga till åt min dotter.“
Och han gick in i ett inre rum, för hvars dörr hängde
tunga, gröna sidengardiner i rika draperier. Helt beklämd
om hjertat satt jag qvar och väntade på hvad komma skulle.
Ovan vid att förställa mig, och icke särdeles vän af
förställning, som jag alltid ansett liktydig med falskhet, insåg
jag dock att jag nu icke finge låtsa om vår föregående
bekantskap. Jag hade all möda i verlden att, så att säga,
tvinga ned det våldsamt klappande hjertat i bröstet igen,
och att hindra den brännande rodnaden att stiga upp på
mina kinder. Lyckligtvis dröjde det en god stund innan
de kommo, och jag blef således litet lugnare.
Ändtligen skötos gardinerna åt sidan, och brukspatronen
kom ut åtföljd af sin dotter.
“Här, Amelie, får jag presentera för dig prostens
informator, magister Sahlman,“ sade brukspatronen, i det han
fattade sin dotters hand och förde henne fram till mig; “han
åtar sig att lära dig italienska!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
