Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 5. - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Magister Sahlman är allt för god,“ hörde jag den
bekanta rösten säga; — ty jag höll envist mina blickar
fästade på golfvet, “och det fägnar mig mycket att få göra
hans bekantskap.“
Det låg en sådan skiftning af fint gäckeri i stämman
att jag måste se upp. Brukspatronen hade redan vändt
sig om för att pyssla med en af foglarne, och gaf icke
vidare akt uppå oss; — hon såg på mig med leende min,
i det hon likväl lade fingret på sina läppar liksom för att
hindra mig att begå en oförsigtighet, eller som för att
säga: “ingen mer än vi sjelfva känna till den hemlighet,
som förenar oss.“
Så uppfattade jag saken — och sedan jag yttrat några
likgiltiga och temligen tafatta fraser, tog jag afsked, och
följde brukspatronen till kontoret, sedan vi öfverenskommit
om att jag dagen derpå från klockan fem till sju skulle
gifva hans fröken dotter min första lektion.
Huru jag kom hem vet jag icke. Att jag mera sväfvade
än gick, är jag nästan öfvertygad om. Det säkra
är att jag väcktes som ur en dröm derutaf att jag som
en galning satte af igenom skogen, i det jag högt utropade,
så att det gaf eko bland träden:
“Hvad det är skönt att vara ung! Hvad det är
herrligt att lefva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
