Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess höjd kände jag plötsligt att en kraftig arm fattade
mig vid skuldran, ryckte mig upp från stolen och slungade
mig långt bort i rummet under det att en stark, af vrede
darrande stämma röt i mitt öra:
- “Jaså, det är på detta sätt ni uppfyller ert lärarekall,
gemene usling! Ni vill förföra min dotter ... och du,
Amelie, hur har du kunnat glömma dig ända derhän att
dela en sådan der tiggares eländiga böjelse?“
“Min far! min far!“ hörde jag Amelie utropa, hvarefter
orden qväfdes i en snyftning.
“Tyst! gå!“ röt den förbittrade fadern, “vi få sedan
talas vid!“
“Och den stackars flickan vacklade ut ur rummet sedan
hon på mig kastat ännu en blick full af smärta och kärlek
... jag ville skymda efter för att fatta hennes hand, för att
säga henne ett farväl — då brukspatronen i detsamma
ställde sig i min väg, fattade med sin jernhand tag omkring
min arm, och utbrast:
“Stanna, herre! Inte ett steg eller jag slår er i skallen
med första stol jag får tag uti! Svara mig nu,“ fortsatte
han, fräsande af ilska, “hur långt har ni utsträckt edra
informationer?“
“Jag betraktade honom med häpnad och utan att förstå
hans mening.
“Har ni förfört flickan?“ hväste han, kramande min
arm så att jag var färdig att gifva till ett rop af smärta
— om ni ännu har en gnista af heder qvar i er, så svara
mig: har ni förfört henne?“
“Herr brukspatron!“ utbrast jag utom mig af harm
och smärta, “hvad tänker ni om mig?“
“Att ni är en skurk, en lismande kanalje, som på
detta sätt vill innästla er i en rik och aktad familj! Men
jag skall visa er att ni bedragit er. Hur det än må vara,
så blir hon aldrig en sådan der fattiglapps hustru! lita
på det!“
“Herr brukspatron, jag har kanske gjort orätt som på
detta sätt låtit min känsla taga ut sin rätt,“ sade jag
vördnadsfullt, “men så låga bevekelsegrunder har ni inte
rättighet att tillägga mig. Jag älskar er dotter rent och
ärligt, uppriktigt och innerligt, och jag kan skapa mig en
framtid för att blifva henne värdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
