- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
35

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

yttra några häftiga ord — jag kände mig fattas af några hårda
och starka händer — jag hade en känsla som af att jag
kastades utför en trappa — och när jag efter den betan
vaknade till medvetande af min belägenhet, så befann jag
mig inte på lazarettet — utan på dårhuset.“

“Arme, arme vän!“ sade Emil, i det han deltagande
tryckte hans hand, “hvad du har lidit!“

“Åja, det förstås, inte har jag haft så roligt,“
svarade språkläraren med ett barnsligt skratt, som underligt
bröt af mot hans tårade ögon, “men kanske finnas de, som
haft det värre. — Och nu vet du, hvad som gjort mig
galen,“ fortsatte han efter en paus, “nu har du också
förklaringen öfver hvad som händt oss i dag.

“På dårhuset fann man snart att min galenskap icke
var af någon våldsam natur, och derför släppte man mig
ut igen efter någon tid — och jag började nu det
ströfvande lif, som gjort mig till ett åtlöje för mina
medmenniskor. Men jag kunde inte hjelpa det! det fanns en
stämma inom mig, som sade mig att jag en gång skulle
återfinna henne — derför sökte jag öfverallt den olycksaliga
qvinna, som krossat hela mitt lif — och de som skrattade
åt mig — inte visste de hvad jag sökte! — de togo
mig för en vanlig galning, som inte visste hvad han gjorde
— då jag likväl aldrig någon dag lemnade mitt usla
kyffe utan att ledas af en enda tanke, som blifvit så att
säga en beståndsdel af mig sjelf, och som upptog hela
mitt väsen.“

“Och hvilken var denna tanke?“

“Det var denna: älskade hon mig verkligt, denna
i qvinna, eller var jag endast en leksak i hennes hand?“

“Och hvad gagn skulle du, min stackars vän, hafva
af att få den besvarad?“

“Hvad gagn?“ svarade språkläraren med blixtrande
öga, “och det frågar du? Om hon älskade mig verkligt,
så har jag inte för dyrt betalat min korta kärleksdröms
lycka och berusning — och lekte hon med mig, så ville
jag straffa henne genom att låta henne skåda sitt verk,
och den förbannelse hon utsått! I dag, efter så många års
letande, återsåg jag henne ändtligen, och om hon vid sitt
första uppträdande såg ut som det sjuka samvetet personifieradt,
sa såg hon deremot andra gången ut som kärleken
och ömheten sjelf, och när jag söker förklara detta för mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free