- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
46

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 2. - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Nej, ty vanan att leka med mycket kunde göra henne
böjd för att leka med allt — och en förståndig man sätter
inte sin lycka på ett så vanskligt kort.“

“Ni är således mycket förståndig, ni?“

“Jag smickrar mig med att vara så pass förståndig
att jag inte mod öppna ögon går in i den snara, som man
lägger ut för mig.“

“Ni anser således kärleken för en snara?“

“Nej, inte den sanna kärleken! Den anser jag för
en engel från himmelen, som hjelper oss att blomsterströ
jorden!“ svarade den unge kontoristen med en blixt af eld
i sina ögon, som kom Eva att slå ned sina, som om hon
blifvit solblind.

“Och han skulle inte kunna bli kär, han?“ tänkte
Eva för sig sjelf om qvällen, då hon i tankarne genomgick
dagens händelser, “det är det vi ska’ se!“

*

3.



“Her tu, ’Apcmann!“ sade en vacker dag konsulinnan
till sin värde hälft, medan de sökte i hvar sitt soffhörn
smälta en af sina bastanta hvardagsmiddagar, “har tu märkt
att Efe prater lite för micke med ten Schtrem?“

“Nej!“ pustade konsuln med en nyss påbörjad
matsmältnings gudomliga lugn, “det har jach mans inte? Aber,
livat gör det? Låt mans Efe prate!“

“Men tänk om hon skulle vara kär i ten Schtrem?“
“I min kontorist? Herst du, kumme! nu är tu mans
tum som en stock! Min dotter? konsul Habemanns rike flicke
kär i en kontorist? Ha ha ha! nu må jach schkratte min
ricktige sclikratt! Donner wetter! Den tag vill jach
schkape
mig som en åsne! . . . her du! som en åsne vill jach blifve,
wenn det hänter!

Och derpå slumrade konsuln och riddaren sött på sitt
öra — och konsulinnan likaledes, och hon litade på sin
man, och han litade på dumhetens försyn.

Och ingen af de två värda makarne anade det minsta
af det oväder, som sammandrog sig öfver deras hufvuden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free