Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty det hade verkligen lyckats lilla Eva att under denna
tid göra den unge kontoristen öfver öronen förälskad uti
Hig — men hon hade icke beräknat en sak, och det var
att hon sjelf också började älska honom. Eörgäfves sökte hon
intala sig sjelf att det icke var kärlek, att hon bara hyste
vänskap för honom — en vacker dag insåg hon att hon
sjelf
hrännt sig på de kol, som hon utlagt för en annan.
Och nu försökte hon släcka elden. Men det gick som
’ det alltid
brukar gå med dylik vådeld, ju mera man bråkar
med att qväfva den, desto högre brinner den, som det tycks,
endast af motsägelseanda. Ju mera Eva derför ville inbilla
sig sjelf att hon hatade, att hon afskydde den unge
kontoristen, desto klarare insåg hon att hon älskade honom,
och att han var mycket mera värd än alla hennes öfriga [-beundrare tillsammantagna.-]
{+heundrare tiUsammantagna.+}
Och unga Erik, han kämpade manligen mot
siu svaghet. Han sade sig sjelf tusen gånger att det var en
galenskap att älska konsulns dotter — att han aldrig kunde få. [-lienne-]
{+henne+} — att hon icke var skapad till något lif af arbete
och umbärande — det enda han skulle kunna tillbjuda henne.
Ilan försökte till och med intala sig sjelf den öfvertygelsen,
utt hon var alldeles för nyckfull och bortskämd för att med
uteslutande ömhet kunna fästa sig vid någon — allt
för-gäfves! Han var och
förblef kär som en tok, och det [-behöfdes-]
{+hehöfdes+} hela hans manliga viljekraft för att icke siffrorna
i hufvudboken skulle dansa omkring för hans ögon, och [-pennan-]
{+ponnan+} skrifva kärleksbref i stället för kontokuranter.
Någon förklaring hade likväl ännu ej egt rum mellan
do unga tu. Dertill var Erik för grannlaga och för blyg, [-|iä-]
{+pä+} samma gång som han skulle ha ansett sig missbruka [-■in-]
{+’in+} ställning i huset, om han bakom
föräldrarnes rygg sökt
Köra sig älskad och förstådd utaf dottern.
Det var således hans beslut att, antingen det måtte [-liära-]
{+liiii-a+} eller brista, taga Gud i hågen och en vacker morgon [-lnla-]
{+lula+} vid konsuln, sedan han likväl först försäkrat sig om
utt han icke misstagit sig, och att Evas hjerta verkligen [-var-]
{+vill’+} hans.
Och så kom den der balen, om hvilken vi talade vid [-In irättelsens-]
{+Imrättelsens+} början.
Daronen hade i dag ändtligen talat ur skägget, och
i Konsulns faderliga händer nedlagt sin framtida lycka, och [-»lim-]
{+•ilna+} björnars väl eller ve. Konsuln var ogement smickrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
