Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målades på deras anleten — det var den rena kärlekens,
don
öfvcrraskade sällhetens blyga häpnad, som
aftecknade
nig i deras ställning och åtbörder. Skada bara att
kon-milsparet icke hade sinne för lefvande bilder af det slaget,
och att den unge baronen var både för dum och för
afund-njuk för att kunna uppfatta det fängslande och sköna deruti.
Evas
första rörelse bestod uti att skynda fram till sin
mor, liksom för att kasta sig i hennes famn, men då
kon-Hiilinnan stötte henne tillbaka under en störtskur af
förebråelser om det opassande, det oanständiga i hennes uppförande,
Mkyndade hon i stället till fadern, der emottagandet blef
om möjligt ännu sämre.
“Har du mans låtit ferfere dig af den satans slingel
till kontorist?“ röt konsuln emot henne, “så skall jach mans
liire dig!“
Och nu var det Eva, som rodnande af harm skyndade
sig tillbaka till den älskade, hvars arm hon fattade, i det
hon slöt sig tätt intill honom, liksom visste hon att hon
der hade sitt bästa och enda skydd.
“Jag älskar honom!“ sade hon högt och frimodigt,
i det hon såg upp till honom med strålande
blickar; “jag
älskar honom högre än allt i verlden, och jag skall aldrig [-¡ilska-]
{+älska+} någon annan än honom!“
“Och jag svär henne detsamma,“ jublade den
öfver-lycklige älskaren i det han med stolt tillfredsställelse tryckte
henne till sitt hjerta.
“Her nu, ferpannede slingel,“ utbrast konsuln alldeles
utom sig öfver denna djerfhet; men han hann inte längre,
innan han afbröts af den unge kontoristen.
“Herr konsul,“ sade denne aktningsfullt men frimodigt,
“ni må anse er hafva rättighet att vara förtörnad huru
mycket som helst, men det ger er ingen rätt att behandla [-mig-]
{+nug+} som en dräng! Jag ämnade i morgon sjelfmant tala [-nied-]
{+med+} er om denna sak, sedan jag först förvissat mig om er
dotters känslor för mig.“
“Min dotters känslor för er är dem, som man kan
Ii afe fer en tjuf, fähund und racker,“ fräste konsuln, men
iilbröts åter af kontoristen.
“Ursäkta mig!“ sade denne lika lugnt som den andre [-var-]
{+viir+} ursinnig, “men konsuln misstar sig mycket i den saken!
Svart på kvitt. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
