Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 3. - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes känslor tor mig äro de, som man hyser för en
blifvande make, ens allt i verlden! Ar det inte så, Eva?“
“Jo,“ svarade Eva med ett leende så strålande
lycksaligt, att baronen höll på att spricka af förargelse.
“Då har ni mans stulit hennes hjerte!“ skrek konsuln.
“Har jag det, min älskade?“ frågade Erik, vändande
sig till Eva, som ännu höll sig fast vid hans arm.
“Nej, han har fått det frivilligt, och jag skall aldrig
återtaga min gåfva,“ svarade denna.
“Gå, herre!“ ropade konsuln, färdig att få slag af
vrede, “gå för tusent . . . i våld, och kom aldrich igen,
annars skall jag sätte polisen efter er som en skurk, bandit
och kanalje!“
“Ja gå, gå!“ ropade konsulinnan, som först fått
mun-häfta af förargelse, men som nu, sedan hon bannat Eva,
återigen hade fatt munnen hvad man kallar på skaft, “gå
er väg! Rike ’Apemanns dotter skall aldrig få gifte sig med
en tiggere! Gå, otäcke ferferere, och kom aldrich igen!“
“Nej, kom aldrig igen!“ interfolierade baronen, som
också tyckte sig hafva ett ord med i laget.
“Jag går,“ svarade Erik lugnt, i det han ännu en
gång tryckte Eva till sitt hjerta, “jag går, men jag
kommer igen, så sannt Gud lefver!“
“Ja,“ hviskade Eva i det hon sänkte sin strålande
blick i hans, “jag väntar troget. Kom igen!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
