Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två ljus - 2. Det dunkla ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och mången gång, då den sjuka modern slumrade in |
på sitt plågoläger, så såg det lilla dunkla ljuset huru den
unga flickan sakta reste sig upp från sin plats och lutade
sig öfver den slumrande med så mycken ångest i sin blick,
att ljuset nästan
rille slockna- af medömkan. Och när hon
började att bittert gråta och fruktade att de fallande
tå-rarne och de illa qväfda snyftningarne skulle
Täcka den
sol-vande sjuka, så gick hon sakta derifrån och lutade sig inåt
fönstret, för att lägga sin brännande panna
eniot den kalla,
fuktiga fönsterrutan.
“Gud i himmelen,“ bad hon då så innerligt, “haf
förbarmande med oss! Låt icke min stackars mor förgås af
sorg och brist! Gif mig styrka att arbeta för henne, arbeta
så att hon icke
behötVer sakna något, att hon kan blifva
frisk igen och att de lyckliga tiderna från förr måtte
återkomma!“
Och derpå gick hon för att kasta en blick på den sjuka
modern, som log i sömnen, som om hon emottagit besök af
någon kär gäst; och det stackars barnet gladdes åt att!
fe-hon såg så nöjd och lycklig ut och sade för sig sjelf: 5
“I morgon är
Tisst mamma bättre. Se så rödblommig.f ®
hon är... hon är riktigt vacker igen, så som jag
mintis^ ’£
henne då jag var barn! Ack, jag visste väl jag! Gud goi“"
nog ett underverk för min stackars mors skull... i morgonj§ ■£
är hon säkert frisk igen.“ j§ 3
Och sedan uppsökte det stackars barnet sin
ensammai| £
bädd, och det lilla flämtande ljuset släcktes ut just i samma
stund som de första glimtarne af den nyvaknade dagen
syntes i öster. Och dotterns tro hade icke bedragit henne.
Dagen derpå var den sjuka modem bättre. Hon hade
slumrat in i den eviga sömnen, och den klara morgonsolen lyste
på ett fader och moderlöst bam, som låg gråtande och
för-krossadt vid moderns sista bädd.
Annu en sista natt brann det dunkla ljuset, och som
det tycktes med ljusare och klarare sken än förut. Det
lyste då vid en bår. Och i den natten brann det röda
ljuset midtemot med ännu skarpare sken än förut. Det
flammade och lyste högre och högre, det växte som om
det velat förvandla sig till en härjande brand, och drifven
af samvetets oro och qval stod den stolte mannen derinne
upp ur sin stol och lutade, äfven han, sin feberhcta panna
mot fönstret. Jag kunde tydligt se den resliga gestalten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
