- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
65

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två ljus - 2. Det dunkla ljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag såg huru han blickade ut i natten, som om han väntat
att på stjernhimlen derutanför läsa svaret på en fråga. Då
föll plötsligt hans blick på det lilla dunkla ljuset, som brann
i den fattiga vindskammaren, och det var som om dess sken
med magnetisk kraft dragit till sig icke blott hans blickar,
utan hela hans själ.

Snart såg jag huru det röda ljuset släcktes i huset
midt öfver, och inom några ögonblick stod den högresta
gestalten i porten; han stängde den, såg sig ett ögonblick
omkring och skyndade midtöfver till det lilla trähuset,
från hvars vindsfönster ännu det dunkla ljuset kastade sitt
sken. Säkert anade han att der funnes nöd att bispringa,
olycka att utplåna, och det var så han ville börja sin
försoning.

Han försvann inom den låga porten, och inom några
ögonblick förstod jag på det dunkla ljusets flämtande att
dörren hade öppnats, och att någon hade inträdt i det
fattiga rummet, der den döda qvinnan låg på bår. Ett rop
genomskar den nattliga tystnaden, och jag såg derinne
skuggan af en knäböjande gestalt och af ett qvinligt väsen,
som kastade sig i den knäböjandes armar.

Och i detsamma slocknade det dunkla ljuset för alltid.
Mången natt har jag sedan vakat, men aldrig har jag återsett
det. Deremot har jag ofta i gafvelfönstret på det stora
huset sett ljus brinna nattetid, men icke mera rödt och
dystert och kallt, utan klart och strålande; — och jag har
sett en man med leende på läpparne träda fram till
fönstret och skåda upp mot den nattliga himlen med en blick,
full af outsäglig glädje och frid, liksom ville han säga:
tack för det du lärde mig att försona!

Och då ibland ljuset brunnit mattare, och den reslige
mannen kanske slumrat till öfver sitt arbete, har jag sett
ljuset flämta till som af ett luftdrag från en öppnad dörr,
och jag har då kunnat se huru en qvinlig skugga aftecknat
sig mot fönstret, och huru hon lutat sig ned öfver den
slumrande mannen med en dotters hela ömhet och kärlek.

Och der, värde läsare, har du historien om de två
ljusen. Ännu finnas många flera, som brinna om natten, och
vid deras sken uppföres månget skuggspel, som skulle vara
lärorikt att åskåda. Det är bara fråga om huruvida du
ser dem eller ej.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free