Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma promenad hade lian gjort i öfver tjugu år, och
det
sä punktligt att grannarne stälde sina klockor efter
honom, ty den tiden fanns ännu icke tidkulan vid
Mose-backe, och 0111 den också funnits så var det många som
icke kunde se den, men som alltid sågo gubben Kjellson
när
han gick ned till källaren
Hamburg.
Fyra gånger om året gjorde han en längre
promenad. Han gick då den första livar trodje månad precis
klockan tio ned till staden för att på rådhuset uppbära och
qvittera sin lilla pension på fyrahundra riksdaler banko om
året. Hvarjc sådan
dag såg man gubben Kjellson inne på
källaren Pelikan i Brunnsbackcn, der han drack ett glas
gammalt portvin och åt en “suden“ kringla, hvarpå han
stretade upp för backen till Hornsgatan och var hemma
igen på slaget tolf. Endast en enda gång på tjugu års
tid hade assistenten varit utom sin port på annan tid än
nyss anförda, och det var för att se Karl
.Johans begraf-ning. Karl Johan hade nemligen alltid varit hans stora
favorit, och gubben trotsade derför under
sox timmar
trängseln på Riddarhustorget, för att se hans likfärd. När
processionen gått förbi, torkade gubben sig i ögonen med afvig
hand, snöt sig med en väldig trumpetstöt och gick hem
igen utan att säga ett ord.
Assistenten Kjellsons inro menniska var det litet
svårare att komma underfund med. Han umgicks endast med
en enda
porson, en gammal
f. d. handlande som fatt fristad
på gubbhusct, och som en gång i månaden kom till honom
på söndagsförmiddagen, stannade till middagen, och gick
hem till sitt på samma gång som gubben Kjellson gick
till Hamburg; ty det försummade han icke ens på
söndagen. Men gubbame följdes aldrig åt dit, utan de skildes
alltid utanför Kjellsons port, nickade ett stumt farväl och
vexlade ett trohjertadt handslag.
De enda lefvande varelser han annars tålde omkring
sig, voro en gammal döf madam vid namn Lona, och en
stor grå katta som hette Kajsa. Lona städade och lagade
gubbens mat, och Kajsa hjelpte honom att förtära den,
samt sysselsatte sig annars för det mesta med spånad, der [-hon-]
{+lion+} låg i salsfönstret på en gammal kudde.
Det märkvärdiga med gubben och hans två q v inliga
tjensteandar var för öfrigt det att han sällan eller aldrig [-tulade-]
{+Uilade+} med madam Lona, men deremot mycket ofta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
