Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det brukade vara. Köksdörren var stängd och dörren till
vinden likaså, det var tyst och stilla som vanligt.
“Hm, kanske jag bara läste den ett slag,“ sade
gubben för sig sjelt’, “och så tyckte jag att det var två! Jo,
jo! Börjar bli gammal nu — minnet sviker en!“
Och dermed gick han in i köket, sedan han väl läst
igen farstudörren och sett till att båda hakarne lågo på.
Inkommen kände han att någon smekande strök sig
mot hans ben, och det var inte utan att gubben drog sig
litet åt sidan, så hade händelsen med portlåset satt hans
tankar i rörelse. Men när han tittade ner så var det Kajsa
som på öfligt sätt helsade god afton på sin gamle
husbonde.
“Jaså, hm, ä’ det du, Kajsa? Hur är det, du? Har
Lona varit här eller har du annars märkt något ovanligt,
Kajsa du?“
“Ja-am,“ svarade Kajsa långdraget, ty hon hade den
vanan som många menniskor också besitta, att
jalca till
både likt och olikt.
“Hvad sa’ du? Ha råttorna hållit väsen uppe på
vinden och du har inte kunnat komma ut efter dem?“
“Kurr-urr!“ förklarade Kajsa i det hon förnyade
gånger strök sig mot gubbens ben.
“Nå, då ska’ du fa komma ut nu,
stumpau min! Bättre
sent än aldrig, dul“
Och dermed öppnade gubben Kjellson dörren till
farstun och ämnade släppa ut Kajsa, men huru stor blef icke
hans förvåning när Kajsa, som annars brukade kila af som
en pil ut i farstun och genom hålet under vindsdörren upp
på vinden, nu med de mest tydliga tecken af förskräckelse
och ilska, tog några steg baklänges från dörren, satte
svansen i vädret, sköt rygg och spottade som om han haft en
hund midt framför sig.
“Hvad i Herrans namn är det åt dig, Kajsa?“ frågade
gubben förvånad, “har du fått rabies, eller är det
någonting uppe på vinden?“
.1% “Ja-a-am!“ svarade Kajsa i en långt ut
hållen ton med
åtskilliga
modnlationer, och derpå spottade hon ytterligare
några gånger som bekräftelse på att hon talade sanning.
“Nå, det skall vi väl se efter!“ menade gubben
Kjell-son, som var
en ganska resolverad gubbe, i det han gick
in i sitt inre rum och tog ned från väggen en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
