Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryttarepistol som varit laddad i flera år. Ilaii profvade med
nageln om flintan var skarp nog, och sedan han gjort sig
förvissad om att vapnet åtminstone kunde tjena’ till
skrämskott, om också skottet skulle klicka, satte han en
gammal sälskinnsmössa på hufvudet, tog lyktan i handen,
öppnade köksdörren ånyo, och begaf sig ut i
farstun;
“Om jag i alla fall,“ mumlade han något betänksamt
för sig sjelf, “först skulle gå ut och se efter att få tag i
en poliskonstapel? Bali? sådana fmnas aldrig när man
be-höfver dem . .. kunde fa gå ända ned till Södermalmstorg ...
Nej! Jag tar Gud i hågen och ser efter sjelf.“ Derpå
öppnade han jerndörren till vinden, gick med stadiga steg
uppför trappan, hållande lyktan i ena handen och pistolen
i den andra, och följd tätt i hälarne af Kajsa, som nu bar
svansen högt i vädret och såg ganska tapper ut, fastän
stegen voro temligen forsigtiga.
• Uppkommen på öfversta trappsteget, höjde gubben
Kjell-son lyktan och sökte att med dess
Sparsamma ljus
upplysa hela den af gamla kistor och skräp uppfyllda vinden.
Detta var temligen omöjligt, och sedan han derför
cn stund
sett sig omkring, ropade han med hög röst, i det han
spände pistolen: “Ar någon här, så
säg-ifrån!“
Det var tyst som i grafven. Kajsa stod bredvid
gubben på första trappsteget, och såg med sina runda, i
lialf-dunklet glänsande ögon stadigt bort till den aflägsnaste vrån
på vinden, der ett gammalt skåp och några träkärl stodo
inklämda under det sluttande taket.
H011 morrade sakta
men ilsket, och svängde hotande på svansen.
“Ser du någonting, Kajsa?“ sporde gubben Kjellson,
i det han uppmärksamt följde hennes blick.
“Ja-a-am!“ försäkrade Kajsa bestämdt och utan
inodu-lationer.
“Det ska då vara kattögon också till det,“ menade
gubben, i det han tog ett steg framåt. “Ar det någon
der-borta vid skåpet, så kom fram, annars skjuter jag!“ ropade [-han-]
{+lian+} hotande.
Ett sakta prasslande hördes, och derpå ett ljud som
af en qväfd snyftning. Kajsa blef alldeles ursinnig och
spottade som en besatt.
“Nej, det här står aldrig rätt till,“ sade gubben för
sig sjelf, “och om det ska’ kosta aldrig det, så måste jag
ha reda på hvad det är.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
