- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
73

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ja, det gjorde han! Söta, lilla, goda herrn, slå inte
ihjäl mig!“

“Stackars barn!“ mumlade Kjellson för sig, i det han
medlidsamt betraktade den lilla. “Skön uppfostran!. . . Jaså,
kloekan
eliva!. . . Joho!... Nå men“, fortfor han högt,
fästande sin skarpa blick på barnet, “om gubben i
bergsbygden inte godvilligt läte bestjäla sig, hvad skulle far din
då göra, tror du?“

“Han skulle allt knacka honom i hufv’et litet, sa" han,“
försäkrade bamet.

“ÅM! Jaså, han skulle det!
Brukar han göra det
annars också?“

“Ja, bara när han inte ä’ riktigt redig.“

“Kom fram!“ sade Kjellson sträft, i det han fattade
tag i den lilla flickan och drog henne fram ur vrån.

• Den lilla stretade emot, och då Kjellson tog i något
hårdt, kom hon slutligen fram med fart, och släppte i
detsamma förklädet som hon hållit upp med ena handen, så
att några gamla träsaker och en liten knippa nycklar
trillade på goltvet.

“Hvad är det der!“ frågade gubben Kjellson, i det
han lutade sig ner för att lysa derpå med lyktan.

“Det är ingenting!“ sade flickan hastigt, i det hon
också lutade sig ned, men fortare än han,
röck till sig
nyckelknippan och var med ett hastigt språng borta ifrån
Kjellson och vid trappan. Men innan gubben hann vända
sig om hörde han ett skrik, och märkte på Kajsas vredgade [-morrmng-]
{+morrnmg+} att hon måtte hafva
öfvergifvet defensiven och
taget del i försvaret. Så var det också. Den lilla
flickan hade ämnat taga till flykten, och det skulle också
lyckats henne, om inte Kajsa stått som en furie framför henne
på öfversta trappsteget, fräsande och spottande af
hjer-tans grund.

Flickan stannade, alldeles förlamad af förskräckelse,
och Kajsa var just färdig att rusa på henne, då gubben
Kjellson lyckligtvis kom till, ropade ett uttryckligt: “hut,
Kajsa!“ och tog den lilla flickan vid handen samt ledde
henne ned från trappan. Barnet lät föra sig utan motstånd,
ty den förskräckliga Kajsa gick bredvid, och bevakade
hvarje steg, så att det var icke möjligt att komma undan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free